Höns och hund

Kycklingarna börjar bli stora och förra veckan fick de komma ut ur hönsgården för första gången. Efter att har visat sig lugn utanför hönsgården hela tiden (och även inne med koppel på), så fick Dante förtroendet att vara med. Jag hade givetvis koll. Till min förvåning brydde han sig inte alls. Han verkar ha accepterat dem helt och hållet och har inte försökt jaga dem. Kastar jag brödbitar eller annat hönsgodis till dem, så kan han bli avundsjuk och gny, men får han också leta efter några bitar så är han nöjd. Vad skönt!

Kommer givetvis inte låta dem gå lösa ihop obevakat, men jag är glad att det gått så bra. En av tupparna har blivit en riktig favorit hos mig och sitter ofta i mitt knä och låter sig klappas på bröstet. Det är en så underbar hönsras. Små, lugna, vänliga, nyfikna, sociala och underbart söta. Det är otroligt bra avslappning att sitta 20-30 minuter och bara titta på dem - man glömmer bort allt annat för en stund.

Dante och favorittuppen filosoferar.

Köpte en "matboll" för kaniner i zooaffären och fyllde med frukt och grönsaker. Vågar inte låta den hänga i hönsgården obevakat om någon fastnar, men medan jag var där och den hängde framme så var de hemskt nyfikna och tyckte att det var både spännande och gott.

Banan!
Dante håller mig snällt sällskap medan de pipiga små bollarna vågar gå lite utanför hönsgården. (Elstängslet är bara på under natten eller när de är ensamma.)

Trött efter en dag på landet.

Törstsläckande vattenmelon

Törstsläckande vattenmelon så att alla kompisar orkar i värmen.