En bildhälsning

Fick en bildhälsning med e-post idag som gjorde mig glad, som jag tänkte dela med mig av. Hundarna Delphi (vit, 9 år) och Violet (grå, 5 år) gottar sig tillsammans och har koll över gården. Annat vore det att ha två starka bjässar istället för en liten plutt.

Ny sele och möte med en snäll jätte

Tisdagen gick i hurtbullens tecken. Först en promenad till Tasscompaniet där jag köpte torrfoder och fick hjälp med att prova ut en sele åt Dante. Har köpt fyra eller fem selar tidigare, men ingen har suttit bra och/eller skavt så det var skönt att få experthjälp. Ska modifiera den lite och tejpa över sömmar så att de inte skaver. Vill använda sele när jag (förhoppningsvis) joggar med honom och spårar, så att det inte blir några hastiga ryck i nacken när hunden springer eller far efter något.

Kunde tagit bilen, men ville passa på att få träning själv eftersom jag oftast sitter still på jobbet, så jag hade med ryggsäck till torrfodret och bar med mig det runt sjön. Dock var det bara ynka 1,5 kg, men bättre än ingenting? Kanske får testa med en tegelsten nästa gång.

Sedan ville jag gärna kolla in den nya hundrastgården som finns där. Den är indelad i en del för små och en för stora hundar. Har aldrig besökt någon tidigare så det var helt nytt för mig. Ser ingen större mening med det för min del om man är där själv (förutom att kasta boll och så), så jag hoppades på att det skulle vara någon där. Tänkte i så fall fråga om det gick bra att jag släppte in honom. Till en början var det helt tomt, men sen dök det upp en Gran Danois i delen för stora hundar. Om det var spännande! De nosade på varandra genom gallret och ville leka, så vi släppte ihop dem eftersom hon var så försiktig och snäll. De såg ganska roliga ihop med sin storleksskillnad när de for runt. Sedan kom även en Border Collie och tog några varv. Borde tagit några bilder, men får göra det nästa gång. Dit går jag definitivt fler gånger.

När vi hade 10 minuters promenad kvar hem var det någon som öppnade kranen och det kom ett skyfall, så vi fick springa som geparder (nåja, önsketänkande att det såg ut så) ända hem.

Dante har inte velat äta idag av någon anledning, men när vi kom hem slukade han maten och fick en torkad tjurmuskel efteråt:

Köpte även dessa i Finland - kalltorkade vombullar, mums!

Säker i bilen

Har fått hjälp med att montera in hundbur i bilen, så nu kan vi åka på äventyr på ett säkert sätt! Ska utforska olika fina naturområden runtom Falun under hösten. Gjorde ett försök på utflykt till ett område jag läst om idag, men då jag uppenbarligen har en kokosnöt till lokalsinne när jag kör bil, så hamnade vi någon helt annanstans och det slutade med ett varv runt Stångtjärn istället.

Nåja, nya tag imorgon! Ska besöka den nya hundrastplatsen i veckan och se hur det verkar.

Sedan kan man fråga sig varför det hänger en stickad tumvante på taket av buren.. men det är faktiskt mitt temporära kamerafodral. Man får ta vad man har!

Säker i solen

Sommarsemestern är över och det är dags att gå tillbaka till rutinerna igen. Ett stort tack till mina snälla föräldrar och min bästa vän som hjälpt mig att pyssla om Dante en del under semestern så att jag kunnat resa och hitta på saker.

Det har varit väldigt varmt de dagar man haft tur med vädret och man behöver då smörja in honom med solskyddsmedel med hög SPF, brukar köpa en i sprayform för barn. Det är speciellt de ljusa partierna som är känsliga för sol. Jag brukar använda det på benen då han är ljus undertill och ha en t-shirt eller liknande över ryggen om det är riktigt hett. Vissa American Hairless Terriers kan vara enfärgade i antingen ljust eller mörkt, eller två- och trefärgade, så hur solkänsliga de är beror alltså på färgteckningen. Om Dante haft hår hade han varit en Black and Tan/White. Alltså Svart med rödbruna fläckar i ansiktet och vit mage. De finns alltså i flera "färger".

Under fina dagar kan man behöva tvinga in honom efter ett tag, då han gärna ligger i solen så länge han kan. Till skillnad från andra hundar kan en American Hairless Terrier också svettas genom huden och det märks genom att han blir lite fuktig. (Och luktar svettig gympasal).

Jämfört med tjockpälsade hundar är han väldigt pigg i sommarvärmen och vill gärna rusa runt och leka, men vi undviker långpromenader när det är som varmast. Man känner ju själv att man lätt blir utmattad och trött, även om man har vatten med sig.

Det blir också väldigt stor skillnad i hur han ser ut när solen varit framme. Prickarna på magen brukar komma fram efter bara ett par gånger ute i vårsolen och försvinner sedan någon gång mot vintern.

Här är vinterfärgen - blek:

Sommarfärg - solbränd:

Nervöst möte och en fisketur

Efter tre dagars bildfärd med många pauser var vi äntligen på plats i Lapland. Vi välkomnades av alldeles underbart väder, jämfört med det som varit hemma.

Ska jag vara ärlig så var jag lite nervös över hur Dante skulle uppföra sig hemma hos mina morföräldrar som aldrig träffat honom, trots att han nu är 5 år (han har fått stanna hos hundvakt när jag åkt tidigare). De har själva haft många hundar, men alla har varit jakt-, vakt- och gårdshundar som bara varit inomhus när det varit olidligt kallt.

På nästan varje gård/hustomt där uppe finns en hund och de varnar ägarna när folk går förbi och följer med ut på jakt. Det är inget man bara gosar med och jag har lärt mig mycket om hundars beteende (även den hårda vägen) genom att handskas med denna typen av hund när jag var yngre. Min mormor hade berättat för en granne att hennes barnbarn snart skulle hälsa på och att hon har en hund utan päls. Han hade bara skrattat och sagt att "sådana finns inte ens". De som bara ägt "Ramboversionen" av hund - hur skulle de nu reagera när jag hade med mig en liten prickig griskossa utan hår, som inte ens skäller?

Eftersom Dante nu skulle bo inomhus med oss och detta var lite tabu, så ville jag ju självklart att han skulle bete sig uppfostrat och fint. Inte rusa fram- och tillbaka, riva i saker eller hoppa som han ibland gjort av glädje när vi hälsat på någon. Det kändes även som en slags eldprov för mig i min uppfostran. Hade jag lyckats, eller hade jag ingen koll när det var så många nya människor och ett nytt hus?

Det visade sig att jag oroade mig alldeles i onödan och jag blev väldigt stolt! Inget Vilda Västern a' la Terrier alls. Det jag hade med mig var en änglahund hela tiden. Han hälsade lugnt, tittade igenom huset och hade sedan fullt upp med att hålla koll på vad alla gjorde, men höll sig ändå respektfullt i bakgrunden. På något sätt verkade han känna på sig att det var äldre människor som man ska ta det lite lugnt kring, precis som han tar det försiktigt med barn nuförtiden. Han sov i min mormors knä när hon gungade i gungstolen och låg snällt på vardagsrumsmattan medan vi åt mat.

Det kunde inte gått bättre.

Även om det varit en del mygg så att vi mest varit inne på kvällarna, har det blivit en hel del utomhusliv på dagarna:

Lapland - kvällsfiske i älven.

En glad hund var också med och fick apportera i vattnet.

..och gotta sig i solen efter ett dopp.

Lite napp blev det. En långhalsad plutt undersöker älvmonstret.

Det var nog värt den långa resan. All inclusive-semester med massa snälla människor är toppen.