Till skogs

Idag blev det lite tuffare promenad än vanligt. Dags för Dante att komma igång efter vintern. Nu har han varit utan skor några veckor och härdat sina tassar. Valde slingriga och steniga stigar där han fick balansera försiktigt.

Även klättra på stenar.

Alice fick vara med och läsa tidningen i långlina.

De trivs så bra tillsammans.

Glad påsk!

Hundarna fick varsitt påskägg från Tasscompaniet igår när jag var där och handlade. Här väntar de tålmodigt på startsignalen för att få öppna dem. Visst har Alice blivit stor? Hoppas ni får en fin långhelg.

Såhär öppnar man:

Inskolning

Då jag snart kommer att börja arbeta några timmar i veckan igen, har hundarna fått börja med inskolning till hunddagis. Det kändes bäst att göra det nu när jag har möjlighet att lämna och hämta dem i lugn och ro.

Det var lite nervöst att lämna bort dem, men dagiset har tydliga regler och lägger stor vikt vid att alla hundarna ska komma in i gruppen bra, samt vänja sig långsamt. Första dagen var de endast där en timme, sedan ökade vi till två andra dagen, samt tre timmar tredje och fjärde dagen.
Såhär såg det ut efter första inskolningsdagen:

Alice var lite försiktig första gången vi gick in, men dag nummer två hade hon bråttom dit. De verkar helt klart trivas hittills. Första tre dagarna satt de ensamma tillsammans, men igår blev de introducerade för en Jaktlabrador och en Cairnterrier. Det hade gått bra och det känns kul att de kommer bra överens med andra. Tanken är att de ska träffa fler hundar nästa vecka och vara del av en mindre grupp sedan. Jag tror att det är bra för Alice att lära sig hundspråk och träffa många olika hundar, då det är lite dåligt med det häromkring.

Dante verkar också tycka att det är kul, men är väldigt trött efteråt. Det är klart att det är mycket nya ljud, möten och dofter. Han är ju dessutom van vid att vara ensam hund, så det är nog en omställning för honom.

Igår morse orkade han knappt upp ur sängen:

Alice var desto piggare:

Förstfödd i år

Igår var vi och tittade på vår nya granne. En otroligt söt liten kalv. Hon var väldigt nyfiken på hundarna och det var både läskigt och spännande för Alice som inte sett kor på så nära håll förut.

Hon skällde ett par gånger, men höll sig ganska lugn annars. Känns bra, då hon var livrädd för hästar förut.

Pappa tjuren var lugn och iakttog oss med nyfikenhet.

Det förekom även lite romantik.

Förra årets kalv:

Och lite kärleksgnabb:

Mamma och nykomlingen:

Kärt återseende och pälsvård

Nu har vi bytt ut trafik och folkmassor, mot lugnet i skogen här hemma. Det har varit lärorikt och nyttigt för Alice med mycket miljöträning och många hundmöten.

Båda hundarna blev glada över att få återse katten och han verkar ha saknat oss också.

Dock har fällningssäsongen börjat för honom och jag inser hur skönt det varit med en nakenhund i så många år. Det är svårt att förstå hur många kardor som blir fulla med päls av en så liten katt? Som tur är så njuter han av att bli borstad.

Har också laddat upp med många klädvårdsrullar och man får göra rent soffan några gånger per dag. Som allergiker är det extra viktigt att hålla efter allt hår överallt. Jag dammsuger också och vädrar ordentligt, men det viktigaste är nog att inte låta katten vara där man sover.

Vind i håret

Dante tycker att Alice vaknar alldeles för tidigt på mornarna, men han har nog själv glömt hur han var som valp. Då fick man dra på sig mjukisbyxor och skor fort som attan och springa ut och det var full rulle direkt.

Lite nådig var jag ändå, så han behövde bara kissa kl 06 och sedan fick han krypa ner under mitt täcke i två timmar till.

Vid lunch gav vi oss ut i friska vindar! Fick hjälp av min familj att promenera hundarna så att jag kunde fotografera annat under tiden. Ibland är det skönt med en paus. 

Alice har hamnat i spökåldern och börjar skälla på parkbänkar eller folk som verkar lite skumma, men när hon kommit närmare märker hon att det inte är något farligt.

Igårkväll tog vi en tur ner till sjön här med och det såg nästan somrigt ut. Man kan inte tro att det snöade igår?

Fredagens rocka sockarna

 I fredags rockade vi sockarna alla tre! Glömde dock ladda upp bilden här samma dag. Alice fick jag locka med lite godis, men för Dante som har strumpor på vintern, så var det som vilken dag som helst.

Att ha olika sockar och ladda upp en bild var ett initiativ från en liten flicka som ville visa sin syster med Downs Syndrom att det är ok och roligt att vara olika. Fint och symboliskt sätt att lära barn, tyckte jag. Även polishundar och polishästar visade sitt stöd.

När man glömmer

..att stänga badrumsdörren helt.

.

Alla som är ensamma

Nu har jag varit i min hemstad ett par veckor och då mina föräldrar varit på jobbet, har jag haft tid att träna hundarna och bara vara. Känner tyvärr inte att jag orkar hälsa på vänner och bekanta, utan det får bli senare när jag återfått energin.

Någonting jag lagt märke till extra mycket nu när jag tar långa promenader i lugnt tempo är hur många ensamma äldre människor det finns. Eller ja, jag visste väl det, men jag har inte reflekterat så mycket över det förut. Mest tänkt att de har det ensamt på äldreboende, men det finns så många som fortfarande är pigga, men vars familj kanske inte har så mycket tid att besöka dem, vänner har gått bort och ja, många andra anledningar.


Varje dag har jag stannat och pratat med damer och farbröder som inleder med att fråga något om hundarna och sedan slutar det med att vi diskuterar allt mellan himmel och jord. Det är nog inte så många som har, eller tar den tiden. Inte för att jag bara känner att jag gör dem en tjänst, utan det ger även mig något värdefullt. Jag blir ofta påmind om att njuta av livet nu när jag är ung, vilket jag behöver höra så ofta som möjligt. Man får också många skratt åt tokiga historier och lär sig mycket.

Hundarna är ett sätt för många att starta en konversation och även om de inte haft hund själv, så har nästan alla haft någon i sin närhet som haft det, eller har någon historia som relaterar till det. Därför är det så värdefullt med vårdhundar tror jag, inte enbart för att det ska liva upp och de äldre ska få umgås med djur, men för att det är ett sätt att lära känna nya människor. Det är lättare att byta samtalsämne, än om man börjar prata om vädret tycker jag. Jag har själv varit ganska introvert förut, men nu tycker jag om att få prata en stund med främmande människor. Och vill man inte, så är det bara att svara på frågan snabbt, och/eller säga att man måste gå vidare.

Ska man se till det praktiska så är det perfekt passivitetsträning, att hundarna oväntat ska behöva stanna och stå stilla en stund, medan man pratar. Suveränt, oavsett om det är 2, eller 20 minuter det handlar om.

Jag som brukar lägga på ett kol, satte mig på en parkbänk i solen en stund och lät hundarna träna på att varva ned. Många barn har kommenterat att Alice ser ut som ett lejon och visst börjar jag se likheterna.

Ett säkert vårtecken

På långpromenaden igår träffade vi den här glada filuren som låg i gräset solade magen. Hon såg så lycklig ut.

Bloggflytt

Bloggen har nu flyttat, då Dalarnas Tidningar valt att inom kort lägga ned sin bloggportal. Synd, men jag hoppas att några läsare ändå vill följa med mig hit. Det är lite pyssel med utseendet på bloggen kvar, men allt gammalt innehåll är flyttat hit.

Här fortsätter miljöträningen i stadsmiljö och envishet lönar sig. På bara en vecka har Alice gått från att vara panikslagen, till att inte bry sig särskilt mycket om trafik. Rädslan för hästar är helt borta och hon har börjat våga hälsa på människor vi träffar, samt andra hundar ibland.
Imorse ringde 80-talet och undrade hur hon fixar sin frisyr utan hårspray:

Det är lite trångt att sova tillsammans med en hårig och en naken rumpa, men finns det hjärterum.. Hemma kommer de att få sova i sina egna sängar igen.

En hund per buss

Haft en underbar helg i Göteborg, med solsken, god mat och roligt sällskap. Dante stannade med mina föräldrar och Alice har fått miljöträning för hela slanten. Hon har gjort så mycket framsteg på bara en helg. Känner mig så stolt! Idag gick vi till och med genom Nordstan (köpcentrum fullt med folk) utan att hon reagerade något speciellt. Det är en sån härlig känsla när träning ger resultat. Det gav också energi att göra något kul.



När jag skulle ta mig hem och skulle kliva på bussen, fick en tjej med hund framför mig i kön vända. Hon berättade att de bara tillåter en hund per buss, fastän de hade många tomma platser. Bussarna har dessutom två våningar. Frågade personalen hur vi ska lösa det och de svarade att tjejen framför mig får vänta på nästa buss om en timme, sedan får jag ta bussen som går efter hennes, alltså två timmar senare. Sedan kom tre hundar till och deras ägare fick samma svar. Vi var ett helt gäng som var snopna och såg tomma bussar åka iväg. Förstår att man har regler, men tyckte det var väldigt fyrkantigt när det ändå var så folktomt. Deras svar var att hundarna kan börja slåss på bussen. Frågade två andra bussbolag och de sa att man måste ha hunden i en väska om man ska resa. Fick därför vänta i 3 timmar på ett tåg. Tur att det fanns ett i allafall. Det positiva var dock att jag började prata med en annan hundägare som skulle till samma ort, som hade en Amstaffvalp. Han hette Leo och var fyra månader. Vi gick till en park och hundarna fick leka och dricka vatten medan vi pratade bort tiden tills tåget skulle gå. Kom hem flera timmar senare än tänkt. Nästa gång tar jag bilen och det är väl det de vill.



Suddig och blåsig bild, men vi var på Ramberget och hade picnic där man ser hela Göteborg.

Mer miljöträning

Idag tog jag med båda hundarna på en promenad till Granngården då jag inte hade med tillräckligt med torrfoder till Alice. Skulle egentligen bara stanna några dagar, men har bestämt mig för att vara här tills begravningen. Bar hem torrfodersäcken i ryggsäcken med en hund i varje hand. Uppförsbacke. Fysisk träning för mig och bra träning för hundarna att besöka butiken. Dock blev Dante till sig av buffèn med godis och grisöron de har, samtidigt som Alice blev rädd för pallyften de använde för att flytta lastpallar med inne i butiken. De drog åt varsitt håll och allt var kaos. Jag skämdes faktiskt. Även om alla unghundar har en jobbig period, så kändes det som att jag hade noll koll och hade två ouppfostrade vildar med mig. Kände riktigt hur folk stirrade. Självförtroendet tryter ibland, men jag tränar i alla fall varje dag och allt går inte att lösa över en natt. Bättre att det är lite pinsamt, men att man gör något åt det, istället för att undvika alla jobbiga situationer resten av livet. Hundarna kan ju lika gärna vänta i bilen, men jag vill att de ska fungera.



Trevlig helg - glöm inte att njuta. Önskar en fluffig dam och en herre med snusläpp.

Miljöträning - busstur

Igår tog jag en busstur med Alice, som plötsligt blivit rädd för alla typer av fordon och höga ljud. Min taktik har varit att bara nöta på och inte ge efter, utan alltså fortsätta att vara bland trafik och låtsas som ingenting, för att visa henne att det inte är något att vara rädd för. Även om jag har bil, så kommer det säkert en dag då vi behöver använda lokaltrafiken, så det är lika bra att börja tidigt. Jag var på plats ca 15 minuter innan bussen skulle gå. Satte mig ned på en mur och Alice fick sedan sitta mellan mina knän och bara iaktta bilarna som åkte förbi. Jag belönade och klappade henne på bröstet när hon slappnade av litegrann.



Då jag visste att hon skulle vägra gå på bussen valde jag att bära in henne för att slippa den "diskussionen". Gick till mitten av bussen så att hon skulle ha gott om plats omkring sig. Hon satte sig på rumpan och gungade med. Såg lite förvirrad ut, men inget mer. Det gick verkligen över förväntan. När vi skulle av vågade hon inte kliva av själv eftersom de automatiska dörrarna gjorde ett läskigt ljud, så jag bar henne ut. Hade inte busschauffören haft så bråttom, kunde jag kanske lockat ut henne, men det kommer fler tillfällen.



Imorgon höjer jag ribban ännu mer. Då blir det buss igen, samt spårvagn.

I övrigt har jag fortsatt att träna med henne i stadsmiljö, med Dante som hjälp. Vi har också gått mycket i skogen och tittat på hästar. Som belöning för hans exemplariska föredöme fick han en nedsmulad köttbulle i lunchen. Han var noga med att filtrera bort allt annat. Vore ju hemskt om man råkade äta torrfodret!

Rädslor

Tidigare har det gått bra att röra sig i stadsmiljö, men efter att en "raggar-Volvo" först saktat in och sedan gjort en rivstart jämte mig och Alice på en kvällspromenad, så tycker hon nu att alla fordon och höga ljud är otäcka.
Det är inte som när Dante gick igenom spökåldern och skällde på soptunnor, utan hon får panik och försöker fly med alla medel, kastar sig åt alla håll, darrar och har svansen mellan benen. Inte helt lätt då hon glömt att hon ska göra sina behov ute och bara ser sig över axeln hela tiden och försöker springa iväg när hon är ute. Det resulterade i att jag fick springa ut kl 3 på natten och att hon lagt en korv på köksmattan.



Vad gör man då?
Min taktik har varit att låtsas som ingenting. Inte ömka, utan bara fortsätta promenaderna, men det har varit svårt då hon plötsligt drar som en oxe och bara vill gömma sig. Men jag kommer inte att ge mig, utan fortsätta tills hon märker att det inte är något att vara rädd för. Passande att jag ska vara här några dagar.
Tur är dock att jag har två hundar, då Dante fungerar utmärkt som en mentor. När han är med, så går det bättre. Han bryr sig inte om någonting längre och han kan hjälpa till att försäkra henne om att hon inte behöver vara skraj.



Tills vidare får jag bara fortsätta att nöta på. Gå och gå och gå. Hon har också fått sitta på den inglasade balkongen och titta på trafiken utanför i ett par timmar idag, medan Dante solade sig och jag drack kaffe. Dessutom ska jag ta med henne på en busstur idag. Får se hur det går. Får komma ihåg att ta med mig mycket tålamod.
Imorse var vi i en hundrastgård på ett friluftsområde i närheten. Dante som brukar sova till runt kl 09:30, fick gå ut redan kl 06 imorse, då jag behövde hans hjälp med Alice. Han var först sur, men piggnade till när han kom ut och fick lite korvsmulor efter att ha gjort lite tricks.

Bad i Stångtjärn

Hittade ett filmklipp på min gamla mobiltelefon där Dante modigt hämtar en pinne i det kalla vattnet i Stångtjärn.

Tyvärr blåste det mycket den dagen, så det är lite brusigt ljud.

Pyssel och piff

Pysslade några småsaker innan vi åkte söderut. Katten fick en kompis av LEGO:



Ordning och reda i hallen:



Och mina fina höns i farstun: