Bra-att-ha

Fick detta kit och har placerat det där jag snabbt hittar det utifall det händer något. Egentligen kan man bygga ett själv, men det är smidigt att ha alllt i ett och att man kan ta med det lätt. Det är till för mindre sår/skador (sterilt material/sårrengöring m.m), samt innehåller en fästingplockare. Som tur fastnar fästingarna inte på Dante. Har endast hittat en pytteliten på halsen under de 6 år jag haft honom. Skönt att slippa plocka! Har också en första-hjälpen för hund i fickformat nära till hands.

Busväder och balans

Vilket busväder! Dante trodde att han skulle blåsa bort och var inte alls sugen på någon längre promenad. Antar att han ogillar suset i de stora fladdermusöronen. Vi snurrade ett varv i centrum och sedan blev det tricks inomhus istället.

Tycker stängerna med torkat kött på bilden nedan är kanon att köpa och dela i små, små bitar. Hårt godis går sällan hem hos min bortskämda jycke, samt att jag tycker att det är distraherande när han ska stanna upp och tugga. Nackdelen är väl å andra sidan att detta är så gott att han blir lite för ivrig. Han får snabbt spel och gör alla tricks han kan, bara för att försöka pricka in ett rätt.

Brukar använda en halv åt gången. Ger man den rakt av så har han svalt den inom en sekund, men får han små bitar som belöning räcker den desto längre. Ett tips är att dela godiset i så små bitar att hunden inte stannar upp och tuggar och kommer av sig.



Det jag inte lyckades få bild på, var att jag brukar sitta ned på golvet, med benen rakt ut och sedan be Dante hoppa över dem, som ett slags agility-hinder, fast utav mig själv.

Gömde också godis under en lunchlåda och i hans säng:

Den största utmaningen idag blev att våga hoppa upp på pallen. Jag fick hålla i den medan han hoppade upp så att den inte skulle kana iväg på det hala golvet. Det tog bra lång tid innan han vågade. Han stod först med bakbenen på golvet och tassarna på pallen och försökte hoppa för att nå godiset. Brukar använda kommandot "hopp upp" på stenar/bänkar/i mitt knä, men jag såg att han tvekade. Med mycket peppande så gick det i alla fall till slut! Han fick sedan också sitta still medan jag tog en bild:

En annan övning var att hoppa upp och sitta still på min mage medan jag låg på golvet. (Ett tips är att spänna magmusklerna innan hunden hoppar upp märkte jag..aj!) Det är nämligen lite ostadigt och läskigt för hunden att stanna där:

Det här med balans är nämligen något jag ska försöka träna mer på utomhus under våren. Har ni förresten sett den här imponerande hunden från Ukraina? Den får en att inse att hundar kan klättra, hoppa och balansera mer än vad man tror! (Med rätt träning.) Sådana extrema mål har inte jag, men skulle vilja att vi rörde på oss mer upp/ned/hit/dit/högt/lågt, än bara rakt fram.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=pXElh_VM0Uc]

Mjukstart: fysisk träning

Har försökt samla en del inspiration till hur man kan träna tillsammans med sin hund. Alltså förutom promenader, åka skidor, cykla, jogga m.m. Men finns det något mer förutom ren kondition? Måste hunden stanna hemma när man ska träna, eller måste den ligga bredvid och titta på/springa jämte? Kan man engagera varandra på något sätt? Framöver ska jag försöka hitta aktiviteter där både ägare och hund samtidigt får lite mer pulshöjning än under den gamla vanliga motionsrundan, samt också stärker sin relation till varandra genom samarbete.

Hunden är dessutom en vän av rutiner, vilket gör att den inte föreslår att ni ska sitta hemma och se på TV istället. Den vill alltid hitta på något! En idealisk träningspartner.

Obs - Tänk på att inte hårt motionera hundar som inte vuxit klart, har problem med leder/är sjuka eller börjar bli gamla. Vissa stora och tunga raser behöver man också vara försiktig med.


Det första tipset blir dock av mer konditions/styrke-karaktär. Efter intervallträning (intensiv promenad/jogging) på ca 3 km då vi båda var varma avslutade vi promenaden med att gå upp och ned i trapporna fyra gånger. (Till tredje våning.) Jag väljer nästan alltid trappor över hiss, men det har inte tidigare slagit mig att använda dem som ett redskap och faktiskt gå ned, bara för att gå upp igen. Dante flög upp för trapporna i början, men sista vändan gick det inte riktigt lika snabbt. Han förstod inte riktigt vad vi höll på med och trodde väl att jag hade svårt att bestämma mig om vi skulle hem eller ut igen. Jag blev jättevarm! Perfekt för att trötta ut sig extra de dagar det är dåligt väder och som avslutning på promenaderna några gånger i veckan.

Bilderna blev väldigt suddiga, men alltid något!

Upp:


Kommer du eller?


Ned igen:


Upp igen:

Pedikyr pågår

Har hittat en kanonbra nagelfil på Åhlèns som fungerar bra på klor. Håller på att gå igenom alla tassar. En belöning väntar när man är såhär duktig!

Sommarbilder mitt i vintern

En fiffig sak

Häromdagen fick jag en helt underbar sak - något som varje hundägare bör ha! Denna lilla detalj gjorde mitt liv så mycket lättare. Det var en slags anti-låta-mattan-åka-iväg-varje-gång-hunden-busar-på-den-grej. Ett gumminät man har under mattan, som förhindrar den att glida runt. Jag vet inte hur många gånger per dag jag rättat till den tidigare? Varje gång Dante apporterar någon boll eller leksak, kommer han springandes och vardagsrumsmattan blir som ett dragspel. Jag rätar ut den och det är samma visa igen. När han försökt ha mattan som språngbräda, så har den åkt iväg under hans tassar och han verkar lika glad som jag över att mattan ligger still! Tänk vad en liten sak kan göra så mycket i vardagen.

(På bilden är det min yogamatta som syns. Dante brukar låna den som språngbräda till sängen.)

Bloggtips

Jag läser väldigt få hundbloggar själv, men en jag följt i något år nu är en Dobermannblogg om tikarna Iris och Lina. Jag är inte intresserad av rasen själv, men Madeleine som skriver är bra på att inspirera, få en att tänka efter och också att skratta. Hon är inte rädd för att skriva om både framgångar och misstag, samt illustrerar ofta bloggen med egenritade små serier, videoklipp och oerhört vackra bilder. Det känns som att hon håller det personligt, men ändå tänker på att det ska vara intressant för de som läser.
Här hittar ni den: http://www.galjar.se/

Vart hamnar man om hunden får bestämma?

När jag var på utbildning i början av månaden och bodde hemma hos mina föräldrar kom jag hem en dag och min mamma berättade att Dante fått bestämma vart de skulle gå och vilken runda de gått. Då jag alltid styr och ställer, tänkte jag att jag skulle prova samma sak, för det lät faktiskt intressant. Bestämmer jag så blir det oftast den finaste vägen och i stort sett samma rundor, men kanske finns det områden jag inte utforskat för att det på håll inte ser så lockande ut?

Full fart framåt, Dante visste vart han ville. Han stannade aldrig vid en korsning och funderade, utan fortsatte. Jag undrade hur han resonerade - går han efter något intressant doftspår? Tänker han inte alls utan bara går? Minns han att katten Fifi och hennes snälla matte bor åt det här hållet? När vi plötsligt gått en krånglig väg till Slätta fick jag säga till honom att vi skulle vända. Jag hade inte ätit frukost än och började känna att det var dags. Jag undrar vart han egentligen var på väg, men han var väldigt bestämd. Jag gick genom ett område som var riktigt mysigt och tack vare att han för en gångs skull fick bossa så fick även jag se något nytt!

Idag blev det istället en sväng runt Tisken. När jag ändå var i trakterna ville jag se om några potentiella lekkompisar var på plats, men det var tomt i rastgården:



Synd, men Dante hittade andra kompisar i djuraffären. Små gula pippisar:




Det var en vecka sedan jag började räkna hur långt vi går varje dag och på en vecka har vi promenerat 48.42 km. Då har jag inte räknat de promenader som är under 2 km (sena kvällsrundan osv.). En del motion försvann även när det var så kallt en dag, samt att jag hade migrän 2 ggr denna veckan. Men inte helt dåligt ändå! En halvmil till och det hade varit som härifrån till Leksand. När snön är borta och våren/sommaren kommer, så räknar jag med att det blir det dubbla.

En fin vän

Snön faller ljudlöst i mörkret och min fina vän väntar på mig under skenet från en lyktstolpe. När det är folktomt får han rusa fram och tillbaka bäst han vill och det gör honom så lycklig. Det är helt tyst ute och det känns som att jag skulle kunna promenera hela natten.

Hurtbullar och örngottsservett

Förra måndagen bestämde jag mig för att den delen av vintern då man mest ligger under täcket och har det mysigt, nu är slut. Eftersom kylan inte alls varit särskilt farlig (-5 till +5), så har vi börjat värma upp inför våren genom att fördubbla längden på promenaderna och dessutom öka takten!

Jag kommer att lägga mycket fokus på motion framöver då Dante behöver gå ner ca 0,5 kg i vikt och vi varit ganska inaktiva fysiskt under vintern pga kylan. Det med vikten är inget som har hänt nu, utan han har haft lite extra hull ett tag. Inget märkvärdigt som i tjock, men det är ändå klokt att få honom i så bra form det går om man vill att hunden ska leva länge och må bra. Längtar så efter våren då vi kan springa varv efter varv och jaga bollar.

Varje dag har vi också joggat till och från, men inget seriöst än. Det kommer.

Till min hjälp har jag haft en app till telefonen som mäter hur långt man går, hur snabbt per km och en massa annat roligt. Det verkar som att det tar ungefär 9-12 min per km, beroende på hur många ställen som ska nosas på. Tänkte mäta varje vecka hur långt vi gått. Det blir såklart lite varierande resultat beroende på väder med den här krabaten och jag mäter inte de promenader som är under en km (exempelvis sena kvälls/nattrundan). När man gått en km hör man en röst som säger till och det gör att man gärna tar en extra sväng runt några hörn om man just då befinner sig på 4.8 km eller liknande, bara för att uppnå 5.

Efter dessa ganska snabba promenader har jag väckt något galet i denna terrier som sprungit runt som en gepard härinne. Nu är dvalan över!

Märkte förresten något fult igår. Dante hade fått lite ris och blötmat till middag. Det blev tyst efteråt.. och som med barn, så vet man att något dumt är på gång. Jag smög lite på honom och såg att han hoppade upp i sängen, gick till mitt örngott och torkade av munnen!

Nedan - Dante gör "goddag":



 

 

Rakt i plurret

Innan jag åkte hem till Falun tog jag och min pappa med oss Dante ut, på vad vi trodde skulle bli en långpromenad. Snurre Sprätt var riktigt glad över att få springa lös och gjorde glädjerus åt alla håll.  Han gjorde hastiga inbromsningar och gled på sina skor i snön.

En bit ifrån där bilden är tagen såg jag att han ville gå nära vattnet. Vi båda ropade nej och han hejdade sig, jag andades ut, men sedan tyckte han att han ändå visste bäst och gick nära kanten. Precis när vi ropade nej igen, gick isen sönder och turligt nog doppade han bara bakbenen i det kalla vattnet. Bort med vattnet och snabbt hem där min mamma fick värma honom. Han verkade helt oberörd efter det lilla vinterbadet och fortsatte rusa den lilla biten hem, så det var nog mest jag som blev rädd. Har honom nästan alltid lös där möjlighet finns, men detta var väl första incidenten som inträffat där han inte lyssnat, förutom när han var runt halvåret och sprang fram till en arg joggare och ville leka. Vi får träna mer!

Apporterande säl och frusna lejon

Besökte djurparken idag - tyvärr får inte hundar följa med, så Dante fick stanna hemma. Träffade dock en apporterande säl, en nyfödd orangutangbebis och frusna lejon!













 

Hektisk vecka med hjälp

Äntligen helg snart - inte hunnit med mer än jobb (utbildning) den här veckan. Mer än 2 timmar om dagen har gått åt till att pendla. Min snälla mamma har åkt hem från jobbet på dagarna för att ta hand om Dante. Tänk vad vi har det bra. :-)

Hittade en gammal valpbild från tiden då världen kändes lite läskig:

Seg söndag

Långpromenad och korvgrillning i söder

Efter en massa åkande hit och dit, valde jag att skippa en dag full med planer och åka ut i skogen istället. Klarblå himmel, ett tunt frosttäcke på marken och en värmande sol. Efter bara några få minuter började jag slappna av och jag insåg hur viktigt det är att spendera tid i naturen. Nu när jag bor mitt i centrum, är det ganska sällan vi kommer bort från stan. Vi började med drygt en timmes promenad till en utkiksplats ovanför en sjö - ojämn terräng genom ett kalhygge där både tassar och ben fick lyfta på sig mer än vanligt:
Fortfarande mycket is på sina ställen i skogen, men ingen snö:8 kg terrier försöker snabbt hoppa tillbaka upp på stigen när det börjar knaka under isen:Magnifik utsikt. Här tog jag på kopplet, då hönsmamman i mig var rädd att han skulle halka och trilla ned: Korvgrillning i solen:I väntan på en hot dog:Bjöd också småfåglarna på solroslunch:

På resande fot

Nyss hemkommen från Malmö och nu påv äg ner mot en vecka i Göteborg. Lugnt och skönt på tåget.