Slitstark aktiveringsleksak

Köpte den här aktiveringsleksaken för ca 3 år sedan och det är inte en skråma på den än - den är gjord utav något mirakulöst slitstarkt gummi och är en populär hundleksak världen över. Tycker den ser tråkig ut och var skeptisk förut men läste många positiva recensioner och har nu två.

Den studsar åt alla håll, men till det kan man ju ha en tennisboll. Vad är den då bra till? Den är även ihålig vilket gör att man kan fylla den med något ätbart - exempelvis leverpastej eller lite mjukost. Den blir då som ett märgben och håller i alla fall Dante sysselsatt i 20-30 minuter. Det är lite "tricksigt" att slicka ut allt innehåll nämligen.

Tycker märgben lätt smutsar ner och det är svårt att få hunden att äta det på en tidning eller liknande. Detta fungerar smidigare och kletar inte ner. Det är tuggvänligt och man kan lätt skölja av den och använda igen. Det säljs tillhörande fyllning till den på sprejtub till ett rövarpris, men det är lätt att peta i något själv så jag har aldrig brytt mig om det. Känns också nyttigare/mer naturligt.

Finns i olika storlekar och heter Kong - rekommenderas!

Fågelhund och krock med tre älgar

En sista bild från helgen som gick - en råttjägare som nöjer sig med att spana in Kanadagäss på håll. Saknar solen och det kändes underligt att åka upp till en fullskalig vinter i söndags. Dessutom hände något väldigt oväntat på tåget hem. Plötsligt hördes några kraftiga dunsar och det kändes som att tåget skulle spåra ur. Nödbromsning gjordes och alla resenärer tittade på varandra. Vad är det som händer?

Dante blev lite rädd och ställde sig upp för att spana ut genom fönstret, men höll sig tyst. Informationsmeddelandet i högtalarna meddelade att vi krockat med inte bara en, utan tre(!) älgar. Två dog direkt och den tredje sprang iväg. Ena älgen hamnade på något sätt uppepå tåget och de fick ringa efter hjälp för att lyfta ned det flera hundra kilo tunga djuret. Loket gick sönder och de behövde även få bort delar som fastnat i tåget. Stackars djur, men det gick åtminstone fort.

Som tur hade jag mat till både mig och Dante, samt varma kläder. Vi lyckades somna en stund och efter två timmar kunde vi åka vidare mot Falun. Tåget höll ända fram. Det var mycket klagomål och svordomar från medresenärerna, men vissa saker kan man inte rå över. Tycker de gjorde ett fantastiskt jobb som i sträng kyla och mörker lyckades få bort så stora djur och samtidigt lappa ihop ett trasigt lok.

Oxy..vad?

Det började bli sent och vi hade just klivit på sista tåget som skulle ta oss till vår slutdestination i fredags. Dante lade sig tillrätta i mitt knä, drog en djup suck och vi båda gäspade. I den lilla kupén för sällskapsdjur var vi tre kvinnor med varsin hund som somnade med huvudet i vårt knä. Det såg lite lustigt ut när jag tänkte efter. Är vi konstiga på något sätt?

För min del har jag aldrig tänkt på hunden som något substitut för kärlek, utan alltid varit genuint intresserad av hunden som djur. Förutom detta har jag velat leva med en då de lockar fram så många positiva sidor hos både mig och andra. Förutom de uppenbara som glädje, sällskap och hälsofrämjande livsstil, så finns det något jag inte kan sätta fingret på. Något som får mig att må bra.

Idag när jag läste om stress, så kom jag in på det här med att närvaron av djur lockar fram människans egna "må-bra-hormon". Läste vidare och tydligen heter det som frisätts i kroppen oxytocin. Det stod att när det i samband med djurkontakt frisätts har ungefär samma effekt på kroppen som massage. Det har en lugnande effekt och sänker blodtryck, minskar smärta, stimulerar läkning och tillväxt, samt minskar stress.

Vi var två som skaffade Dante och jag hade inte planerat med att livet skulle ta en annan väg, så att vara "ensamstående" kan göra att hundägandet i sig är stressigt. Jag har hjälp med Dante och jag lägger själv mycket tid på att han ska vara en glad och lycklig hund, så det kanske inte är så mycket att jag är stressad över honom, utan över att det när kvällen kommer inte blev så mycket tid över till mig själv. Men ett hundägande är för livet och det är inte så att det är jobbigt alls, jag tvekar aldrig, men ibland önskar jag bara att dygnet hade fler timmar.

Just nu är det många tankar som far runt i mitt huvud generellt, men jag brukar ta en liten stund varje dag innan läggdags då jag bara försöker att fokusera på att ha armen om hunden och finnas. Det känns alltid bättre efteråt och nu vet jag varför. Oxytocin!

Kaniner och täcke med svansviftningsutrymme

Under helgen passade jag på att köpa ett nytt vinter-/värmetäcke och tog med Dante in i en djuraffär för att kunna prova ut rätt storlek. Ingen lätt uppgift - det var ungefär som att försöka få kontakt med ett barn som precis ätit två kilo godis och för första gången fått gå in på Disneyland. Ögonen var stora som tefat och öronen tycktes vara fulla med kola. Dock förståeligt, tänk alla dofter och spännande djur man aldrig sett förut:


Värmetäcket visade sig ändå bli helt perfekt! Som gjort för honom. Det är ett lite dyrare märke, men de har verkligen designat med hundens komfort i åtanke, istället för hur människor vill att det ska se ut. De har inga luvor eller liknande på sina produkter. Det är också slitstarka, värmande och funktionella material. Tyvärr prasslar deras vindoveraller för mycket för att Dante ska vilja ha på sig dem. Finns en uppsjö av storlekar - allt ifrån Chihuahua till Gran Danois, även specialanpassade täcken för Tax och andra raser med lite annorlunda kropp. Eftersom American Hairless Terrier inte finns med på deras storlekslista provade jag ut efter Border Terrier.

Har haft ett liknande täcke tidigare som blev för kort när Dante växte till sig. Nu är han färdigvuxen och kan ha det livet ut (om det håller). Det sitter så bra och täcker hela magen, går att justera, är fleecefodrat på insidan, har fuskpäls runt halsen och är klätt med ett vind- och vattentätt material på utsidan, samt reflexer på flera ställen. Även så kallade leglooops runt bakbenen så att det inte ska åka runt. Valde ett blått för att han ska synas bättre under den mörka årstiden.

Ser varmt ut på bilden, men är minusgrader och kall blåst, så han fick använda det redan på långpromenaden i lördags:


Svansviftningsutrymme! Gillar hur de tänkt till med att täcket är inskuret precis där svansen börjar, så att det inte är i vägen när man ska vifta på svansen eller behöva böja täcket om rasen har en svans som oftast är i stående form som Dante har (se även sista bilden).


Varmt och gott, sitter på plats och följer kroppen, men inte i vägen för rörelserna:

En klok kattfröken

Hörde någon ropa "mjau" och en katt i stilig kostym kom springande.


Hon ville säga hej och stryka sig mot mina ben. Klappade henne och hon svarade med att spinna.


Plötsligt tog hon ett skutt iväg och såg både rädd och fascinerad ut när hon märkte att jag hade en konstig hund i grå kostym som lurade bakom hörnet. Usch!


Klokt nog tog hon skydd bakom förbudsskylten - dit hundar ej får gå.
Stackars Dante vill som alltid leka, men ingen katt vill vara med.

Solsemester

En smula varmare än i Falun, ingen snö och faktiskt ett värmande solsken. Kanske är det "värmen", att få träffa sin familj eller känslan av att vara någon annanstans som gör att energin fylls på.

Vi tog en morgonpromenad till en sjö där det bor en hel del fåglar. Har inte märkt någon riktig jaktinstinkt hos Dante, förutom att han gärna hoppar till framför en skata som kommer för nära eller lekfullt kan vilja jaga någon gräsand. Men så fort de flyttat på sig är det bra. En tuff utmaning för alla hundar är att vara passiva medan man (försöker) mata fåglar. Det svåra i den här utmaningen i mitt fal vore nog inte fåglarna, utan att han skulle vilja springa efter brödbitarna. Jag har inte provat det än och hade tyvärr inget bröd med idag, men vi tittade på lite avstånd ändå och han skötte sig duktigt. Pep en del för att han ville in och leka med dem, men tog det ändå lugnt när jag sade åt honom.

En svart svan simmar runt i morgonsolen:


Sedan träffade vi en underlig art, som jag inte riktigt vet vad den heter, nyfiken var den i alla fall:


Kan man få en pigg liten hund att sitta fint, medan det är en så spännande fågel precis bakom?



Sedan promenerade vi upp för "himlabacken" som förut alltid tagit musten ur mig, men nu kändes ganska lätt. Den leder till en fridfull bokskog där en väldigt vacker gammal träkyrka som är uppförd på 1690-talet står.


.. och till sist upp på ett berg för att blicka ut över sjön:

En hund i armhålan

Framme! 6 restimmar och tre tåg + bil. Dante har sovit nästan hela vägen, förutom när han fick en massa pussar från en charmerande American Staffordshire Bullterrier-tik. På bilden snarkar han i min armhåla så att det kittlas.

På vägen till tåget frågade en tjej om det var en American Hairless Terrier jag hade i kopplet. Blev helt paff då det är första gången det hänt  under de 5-6 åren jag haft min. Hon hade själv ägt en och hennes vän hade en, men sedan hann jag tyvärr inte fråga mer då vi skulle rusa till tåget.

Det var dock i Falun så kanske träffar jag på henne igen - vore kul att jämföra erfarenheter.

Läste att vi just hann undan snöovädret. Vilken tur!

Man får inte glömma det viktigaste

Mitt förra inlägg var visst det 100:e inlägget jag publicerade på den här bloggen - känns som att jag bara skrivit under en kort tid, men det har visst blivit en del ändå!

Jag är i full fart med att packa väskan, då jag tagit ledigt på fredag och vi ska åka bort imorgon. Ser fram emot lite äventyr! Det jag brukar ta med mig i hundtillbehörsväg när jag ska vara borta ett par dagar är väl egentligen lite i överkant, men jag har varit med om att koppel går sönder, klor spricker, man får oväntat väder osv. Då är det rätt skönt att bara sticka ned handen i väskan och ordna det, istället för att behöva leta rätt på en djuraffär under en helgdag. Det tar ju inte särskilt mycket plats i väskan heller.

Brukar förutom det man alltid har med sig (halsband, koppel, reflexer och bajspåsar), ta med mig ett regntäcke vid oväntat väder, första hjälpen-kit för småsår om det skulle hända något oväntat, vattenskål, klotång+nagelfil, extrakoppel om det man har går sönder, torrfoder så att inte matrutinerna går åt pipan samt en klicker ifall man får tråkigt på tågstation/tåg och vill träna lite tricks. Två tuggpinnar med, om det nu skulle smaka. Förutom detta såklart vatten i en flaska, samt lite träningsgodis också. Det finns oerhört många bra situationer att fila på när det är trångt, stressigt och mycket resenärer/hundar omkring. Passivitet är som svårast då exempelvis. Det är lätt att få hunden att lyda på en stor grusplan, men när den biten sitter gäller det att applicera det i vardagen också. Ser man möjligheterna blir också resan roligare och går snabbare.


Dante undersöker vad som egentligen fick plats i sidofacket (hans huvud, uppenbarligen):


Verkar som att jag glömt packa ned det viktigaste:


Sådärja!


Hoppas innerligt att det inte är något tågkrångel imorgon. Ska bli kul att komma iväg en sväng.

Ljus i mörkret

En dålig dag är som bortblåst när man får mysa med det här.

Beef Jerky-träd och bus bland löven

Eftersom lördagen bjöd på regn hela dagen så tog vi igen all motion vi missade igår! En välkamouflerad terrier full med krut väntar lite surt och tycker jag är onödig som ska stanna och ta en bild:


Passade på att låta herrn använda nosen och gjorde en variant av korvträd - Beef Jerky-träd. Hade köpt några pinnar med torkat kött som jag delat i små bitar och tryckte sedan fast några utav dem i barken på ett träd, på olika höjder. För att göra det svårare fick Dante sitta i någon sekund och vänta på startsignal. Hade den här bilden haft ljud, så hade ni hört ett väldans pipande och rasslet från löv på grund av en rumpa som inte vill sitta still. Tänk om godisarna hinner försvinna! Tålamod är som jag skrivit förut, det Dante är absolut sämst på, så jag försöker träna på det när tillfälle finns.



Så fort han tystnar lite eller lugnar ner sig, så belönar jag. I detta fall med att få börja nosa efter godiset. Varsågod!




Sen blev det lite tricks, tyvärr svårt att få med på bild, men här är det en stående snurr:



..och självklart en massa bus!



Det är fortfarande riktigt vackert ute. Glöm inte att ta vara på de färgglada dagarna.

Lördagsgodis och frågan om formgivning

Allt ska inte mumsas idag, men ett par kex och en tuggpinne med något så konstigt som pizzasmak bjuds det på till kvällen. Fanns en hel del underliga smaker och färger som mer lockade hussar och mattar än hundars smakpreferenser. Jag köper oftast bara torkade djurdelar utan någon extra smak, färg, eller formgivning då hunden inte bryr sig ändå samt att det känns mer naturligt. Tuggmaterial som formats i olika storlekar kan vara vettigt för att hitta en lagom bit, men för min skull behöver det inte se ut som en tandborste eller dinosaurie.

Gjorde ett undantag när jag köpte dessa då jag vet att materialet som dessa är gjorda av (kokt råhud) håller att tuggas på väldigt länge och är populära hos min fyrbenta. Köper dock aldrig träningsgodis som bearbetats/formgivits för mycket längre. Dels för att Dante är kräsen och bara vill ha naturliga saker samt att det känns.. onödigt.

Kan tyckas konstigt att jag som varit vegetarian i flera år inte har något emot att plocka torkade grisöron där både hår och id-tatuering sitter kvar för att sedan se min hund äta det på vardagsrumsmattan. Men det är bra att det tas till vara på och det är ju precis vad det är, även om man lagt ner tid på att göra det hjärtformat. Alla glada förpackningar och färger är ju bara för vår egen skull - det ska se lite gladare, finare och mer sterilt ut. Hunden är köttätare och jag kan göra andra val om jag känner för det.

Visst lockar det oss som faktiskt håller i plånboken att köpa sånthär mer än saker som ser äckliga ut och hur mumsigt låter egentligen torkad fårstrupe eller tjurtestikel? Tuggpinne med pizzasmak är lite trevligare.

Finsk strumpmassage

Extra uppskattat när man har raggsockor på sig!

Energi är en bristvara just nu. Både matte och hund tycks ha svårt att anpassa sig till den mörka säsongen det här året och det känns motigt att gå upp när det är både mörkt och kallt ute. Blä. Än svårare är det när en varm hund lägger sig ännu närmare och värmer på morgonen.

Hoppas på fint väder till helgen och några skogsturer som piggar upp!

Ny matta invigd med hundyoga

Går ständigt med färgglada raggsockar inomhus som min mormor stickat åt mig. Det är iskallt på trägolvet! Dante verkar inte frysa på samma sätt, även om han undviker att ligga på golvet. Idag köpte jag en färgglad trasmatta till vardagsrummet, så att det skulle bli lite skönare att trippa runt där.

Dante var storförtjust och både rullade runt och sträckte sig på mattan flera gånger. En stretchövning han gör efter varje nattsömn och tupplur. Egentligen borde man ta efter och sträcka på sig lika ofta själv. Nåja, mattan var då godkänd! För er som provat yoga någon gång har ni säkert utövat asanan/ställningen "downward dog", som precis som namnet ser ut såhär:




Även en sitting yawning dog (fast den asanan kanske jag hittade jag på..):

Pysselidé

Försov mig idag och det känns som att hela dagen blev upp och ned. Klockan ringde flera gånger men varken jag eller Dante reagerade.

Fick dock en pysselidè att utföra i höstmörkret - ska bygga en mjuk hundkoja/ett hundfort! Perfekt att sysselsätta sig med när det regnar. Har dessutom en massa fleecetyg att använda. Ska börja skissa och dokumenterar givetvis hur det blir. Hittade en massa bra tips på en engelsk sida: http://www.ehow.com/make-dog-beds/

Om ändå varje morgon vore sovmorgon

Morgontrötthet har alltid existerat - både hos matte och hund. Med åren har det gått från att jag vaknar runt 09:00, istället för 13:00 på helgerna som i ungdomen. (Nu är jag bara 26, men ändå). Dante däremot, ligger gärna under täcket till ungefär 11 och det har alltid varit så. När han var pytteliten valp ville han givetvis ut vid 5 på morgonen, men sedan har det varit jag som får tjata upp honom. Vi går ut rätt sent på kvällen och när morgonen kommer så verkar han inte ha bråttom ut. Tvärtom. Jag går oftast upp själv och dricker en kopp te/äter något litet och får sedan gå till sängen, lyfta på täcket och putta på honom. Då sträcker han ut sina långa framben, suckar och ser på mig med en vädjande blick. "Inte än".

Såhär såg det ut imorse:




När han väl orkat upp ur sängen blev det en långrunda bort till Slussen, Tisken runt m.m. Då var det minsann krut i vovven! Vilken fart. Benen ömmar fortfarande. Har blivit en vana att gå ca 2 timmar innan frukost på helgerna nu. Man är vrålhungrig när man kommer hem, men det är nästan favoritstunden på dagen, att lite småfrusen och med frukost i magen få lägga sig och tupplura en stund till. Kallt, men en härlig dag!

Vi svängde även förbi hundrastgården igen, men det var tomt.

Hundvarufel

Den här enheten fungerar inte korrekt. Var god starta om din hund.

Efter en dags utbildning är det rätt skönt med en oseriös hund som får en att skratta!

Mörkare

En seg årstid har börjat. Är förtjust i den färgglada början av hösten, men när det övergår i mörka kvällar, nakna träd och blöta löv som klistrar sig fast vill jag helst bara krypa upp i soffan under en filt. Som hundägare får man ändå bita ihop i de sämsta av väder och fortsätta knata ut flera gånger om dagen. När man väl kommit ut, med rätt kläder på (vind/vattentät jacka är guld värt), så går det ju faktiskt bra och är dessutom härligt.

Idag blev det en långrunda bort till Tisken och runt. Hade hoppats på lekkompisar, men hundrastgården stod ekande tom. Skyltar med ordningsregler hade kommit upp sedan jag var där sist. Självklara saker kan man tycka, som att plocka upp efter hunden och ha den under uppsikt, men kanske behövs det påminnelser för att det ska fungera för alla.

Där stod även att man ska komma ihåg att man alltid är ansvarig för vad ens hund gör vilket var precis vad jag skrev om igår. Något som däremot tål att upprepas.

Hoppas där dyker upp lite bättre belysning (tyckte jag läste att man skickat in förslag på detta, ska kolla upp), för de två lampor som fanns utefter vägen gjorde inget bra jobb. Blir svårt att hålla uppsikt över vilddjuren om man inte ens ser dem.





Ser faktiskt redan fram emot lite snö som lyser upp.

Nu ska jag krypa ned under täcket med en varm hund. Sov gott!

Strikt hundägaransvar - en lärdom

Skulle precis till att sova, men råkade just läsa någonting som gjorde mig upprörd. Det var angående den lilla pojke som blev attackerad av en Rottweiler i Brunnsparken i Göteborg.

Det fanns i nyheten en film inspelad med mobiltelefon kring händelsen. Den avslöjar inte hur händelseförloppet innan attacken gick till, men det man ser är en pojke som skriker och en hund som bitit sig fast i kläderna och inte vill släppa. Flera vittnen försöker få loss hunden och när de äntligen lyckas skyndar personen (bekant till ägaren) med hunden därifrån.

Oavsett varför det hände och hur det gick till så får man aldrig glömma att strikt hundägaransvar råder!

Även om jag har "världens snällaste hund" informerar jag alltid eventuell hundvakt om att jag inte vill att barn hälsar på honom. Jag är ansvarig om något händer och därför vill jag bara att det sker när jag själv övervakar det (som en hök) och dessutom kontrollerar hundens kroppsspråk. Barn kan agera snabbt och oväntat som hundar kan misstolka och det är vi som hundägare som måste skydda barnen.

I detta fall tycker jag att ägaren borde informerat personen som var ute med hunden om att alltid ha den under full uppsikt, speciellt nära barn. Och speciellt när man har en kraftfull hund. Visst, alla hundar kan bitas och jag vill inte svartmåla rasen, men det är en viss skillnad på en Rottweilerkäft och en Chihuahua-mun på en lite pojke, samt hur lätt det är att få loss dem. Min personliga åsikt är att man med kraftfullare ras måste ha extra förståelse för vikten av korrekt uppfostran eftersom man är den som ansvarar för konsekvenserna vid eventuell olycka eller felbeteende. Menar med detta inte att småhundsägare ska vara slappare på något sätt, men hade själv varit mer vaksam i vissa siuationer beroende på rasegenskaper och givetvis individ. Kraftfull kan även vara en mindre hund.

Det var hjärtskärande och tragiskt, för att inte tala om hur upprörd och rent ut sagt äcklad man blev när personen bara lämnar platsen, men jag ser det som en påminnelse till alla hundägare - en olycka kan hända även med snälla hundar/kunniga människor som håller i kopplet. Var rädda om barnen. Det är vårt ansvar.

Glädjerus!

Om hundar kan vara på olika humör beroende på hur de sovit och vad de gjort under dagen har jag inte funderat så mycket på. Tycker Dante har samma grundhumör varje dag - pigg på äventyr, glad och energisk. Däremot kan det smitta om jag är stressad när vi ska iväg, men jag märker då i hans avspegling utav mig att jag behöver ta det lugnare. På den punkten tror jag att sådan herre, sådan hund stämmer in. Det är sällan man ser en nervös person som har en helt lugn och trygg hund, jag har då inte mött någon.

Bild från idag mitt i allt - nyfiken i en kamouflagestrut:



Nåja.. vart var jag. Idag känner jag mig riktigt glad, fast mest för att pusselbitar börjar hamna på plats - jag har kommit igång med träning, jag har hjälp med Dante, jag får pyssla med lärorika och engagerande uppgifter på mitt arbete, har sagt hejdå till människor som gör mig ledsen och valt att fokusera på det som komma skall.

Nog om det, men jag tror det gör mig en mycket gladare och roligare matte, samt att det här glada smittar av sig. Idag efter vi handlat torrfoder så hoppade Dante i kopplet och jag förstod vad som var på gång. Gick till ett lämpligt ställe och släppte honom lös för en stunds terrierfnatt. Om man aldrig sett det så innebär det att hunden springer i vad som ser ut som 200 km/h - gör cirklar, nästan krockar med träd, gör hastiga vändningar och har andetag som låter som ett turbotåg (vad det nu är). Kan inte beskriva det som annat än en glädjeraket med svans. Det håller på tills energin tar slut. Hejar man på går det dubbelt så fort och jag sprang själv tills jag blev helt andfådd. Vilken härlig känsla! Tur att man har hund så att man kan springa runt så snabbt man bara orkar, tjoa och skratta utan att någon tror att man blivit galen.

Passande bild från helgen - nu blickar vi framåt!

Är det en varg?

Tyvärr inte, men en liten avlägsen och pluttig släkting ändå. Dock har jag hört honom yla några gånger i sitt liv och det var när han började bli runt året gammal och min dåvarande grannes tikar löpte. Dock var det inget varg-yl, utan mer.. ledsen och frustrerad säl-yl. Det visade sig bli värre med tikar framöver. För att göra en lång historia kort så blev han av veterinär diagnostiserad med satyriasis - manlig hypersexualitet. Då han mådde väldigt dåligt av detta och jag ändå inte tänkt använda honom i avel (är alldeles för okunnig för det), så valde jag att kastrera honom.

Det finns ju alltid en risk med operationer och det råder mycket delade meningar om att kastrera eller ej, men i detta fallet kändes det som ett bra alternativ. Hade läst att hundar kan bli slöa och annat, men som tur är blev det inte så för Dante. Får ofta frågan "Är det en valp?" då han blir väldigt uppspelt och lekfull när vi träffar andra hundar som han får umgås med, vilket är lite roligt då han blir 6 år nästa år. Stressen är borta, han är kontaktbar och avslappnad, kan umgås med allt och alla, är alltid pigg på att hitta på nya saker och kan även varva ned. Vissa saker har givetvis även med ålder och träning att göra, men jag fick bort allt negativt som han mådde dåligt av. Den enda nackdelen jag märkt är väl att han blivit mer intresserad av mat.

Jag känner att jag gjorde rätt kring de rådande omständigheterna, men om jag skaffade en hanhund senare i livet vet jag inte riktigt hur jag skulle göra. Kan inte säga huruvida det är bra eller dåligt i vanliga fall där hunden inte har några speciella problem, men om man endast tänkt använda sin hanhund till sällskap livet ut så kan jag tänka mig att det är frustrerande för den att gå runt och känna en massa drift men aldrig få utlopp för det.



Blev nästan 2 timmars promenad innan frukost idag - upp till Lugnet och snurrade runt där. En del vardagslydnad och klätterövningar på vägen. När vi kom hem var vi båda hungriga som.. vargar, där kom det igen. Det känns i vaderna såhär efteråt och en trött hund värmer mina fötter och snarkar gott.  Nästa gång ska jag nog själv klättra lika mycket som jag peppar Dante att göra - insåg idag att jag själv är ganska passiv medan jag kommenderar honom att fara upp och ned och hit och dit. Finns ju inget som hindrar mig för att studsa runt lika mycket själv? Tror kroppen skulle bli glad!