Friskvårdssim

En period under vintern då jag flyttade hit gick jag med Dante på friskvårdssim på Tasscompaniet här i Falun. Han var inte sjuk och behövde rehabiliteras, utan jag ville bara ge honom en möjlighet att jobba sig trött, eftersom vintern gav oss ganska begränsade motionsmöjligheter. Långpromenaderna han var van vid var inte längre en möjlighet i så många minusgrader. Brist på aktivitet ute, leder till desto mer pyssel inomhus, som nästan alltid innefattar någon typ av belöning=godis, så han hade dessutom ca 0,5 kgs övervikt efter att ha lagt på sig efter kastrering (mitt fel som inte minskade nog på mat).

Det var en otrolig upplevelse! Första gången simmade han bara i 3 minuter, med två pauser emellan, varpå tiden ökade lite varje gång. De sista gångerna simmade han i ca 20 minuter (dock alltid med två pauser), vilket är ganska lång tid då han sprattlar på väldigt intensivt.

Första gången såg han helt förskräckt ut, men sedan verkade han vänja sig. Jag kan aldrig påstå att han såg ut att tycka att det var härligt att gå i vattnet då det kanske var lite för kallt för honom, men han fick snabbt upp värmen och paddlade verkligen på extra mycket när vi peppade honom genom att ropa att han var duktig. Efter simningen var han alltid superglad och sprang fram och tillbaka i lägenheten med sina leksaker som en kossa på grönbete, för att till slut krascha och sova som en stock hela natten. Jag märkte också att han var mer orädd för vatten när vi var ute vid sjöar på sommaren. Han kunde gå i ganska djupt för att hämta pinnar. Tidigare doppade han i princip bara tassarna och sprang upp igen.

Jenny som jobbar på Tasscompaniet var underbar och sitter på så mycket kunskap. Hon gav mig många bra tips varje gång jag var där. Efteråt duschade hon Dante och torkade honom, samt stretchade honom litegrann.

Det var en för honom tuff (men skonsam) och bra träningsform som jag funderar på att fortsätta med.

Här nedan ser ni en film på hur det såg ut andra gången!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=yElSabGpZ08]

Glädjande post

Det kom ett fint vykort på posten idag - man blir alltid lika glad! Teknik i all ära, men det känns så mycket mer med något handskrivet.




Jag började med korvchipsen alldeles för sent igår, de hann bara vara inne i ugnen i 2-3 timmar innan jag var tvungen att lägga mig. Även om de låg på eftervärme med luckan lite öppen över natten, så var de inte helt knapriga, utan som lite mjuka i mitten. Jag får göra ett nytt experiment i helgen! Att de inte blev knapriga gjorde ju dock ingenting (förutom för hållbarheten). Dante svalde provsmaksbiten hel? Det brukar betyda vansinnigt gott.

Gustafskorvchips och dans

Vad gör man med en massa Gustafskorv? Jag köpte en hel del innan jul, för att ta med till släktingar. Korven blev kvar i kylskåpet och jag är vegetarian. Slängde dem i frysen och kände att det var dags att hitta på något utav den.
Frågade på ett hundforum om det var ok att ge i små mängder till hund, alltså en liten, liten bit, då och då, som belöning efter exempelvis kloklippning. Den innehåller inte lök, har hög kötthalt, men verkar vara ganska salt, så man ska inte ge mycket/ofta.

Eftersom mitt tidigare experiment med att torka kycklingfilé var en sån hit, så skivade jag en bit av korven ganska tunt och slängde in i ugnen. På ca 80 grader, med luckan lite på glänt. Korvbitarna har nu varit därinne i en timme och jag har vänt på dem en gång. Tanken är att det ska bli Gustafskorvchips! Vi får väl se om det lyckas. Eftersom jag hade en hel del, så kände jag att jag hade råd att misslyckas också. Det är så man lär sig. Rapporterar när experten provsmakat.

Medan korven blir klar har jag tränat tricks med Dante. Här har vi danskurs mitt i köket:

Filmstjärna

Eftersom förra inlägget snuddade vid ämnet film. Hur skulle det se ut om Dante var stjärnan i filmen Gudfadern/The Godfather?

En ganska respektingivande mafioso.

Kärleken till terriers

När jag under helgen tittade på en film om regissören Alfred Hitchcock, vaknade Dante till och satte sig upp. Det var någon som skällde! I sedvanlig ordning letade han bakom skärmen efter hundarna på filmen, som tyvärr inte var där och ville leka med honom.


(Ovan: Dante ser skärpt på filmen och väntar på att hundarna ska återvända.)
Hitchcock var mycket fäst vid rasen Sealyhamterrier, som jag inte sett så många utav i Sverige. (Här finns en artikel på engelska, om honom och hans hundar, samt några bilder på dem om inget annat: http://www.spellboundbymovies.com/2012/05/16/for-the-love-of-film-blogathon-alfred-hitchcock-his-terriers/) I artikeln står det att bandet mellan Sealyhamterriern och dess ägare nästan är magisk, vilket säkert inte är unikt för just denna ras, men det är något med terriers som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det glimten i ögat som talar om att de ofta är väldigt starka och orädda personligheter, som gör precis som de vill, även om de är fångade i en väldigt liten kropp. Visst har jag träffat fega exemplar också, men tänker på de där karaktäristiska små typerna som tror att de är störst och tuffast i världen.

När jag växte upp spenderade jag många timmar med näsan i hundraslexikon och på utställningar. En sak var klar - absolut inte en terrier. Små, envisa, bjäbbiga, jobbigt skall, sedan verkar de nästan alltid ouppfostrade. Jag skulle ha en långhårig Collie. Lättlärd, lugn och vänlig.

Men vad blev det? Ångrar jag mig? Nej. Vad jag lärt mig är att storleken är väldigt behändig, speciellt i bil, buss eller på tåg. Vi får båda plats i soffan eller i en liten säng, till och med i en sovsäck! Envis? Oja. Men en envis hund har också lärt mig att få tänka över mitt sätt att lära ut. Metoden som ofta står i böckerna fungerar sällan. Vad gör man då? Man får improvisera! Försöka komma på hur man ska vara både spännande och intressant. Jag har fått utmana mig själv genom att motivera på flera olika sätt. Det som fungerade igår, kanske inte biter idag. Det ställer krav på min fantasi och utmaningen har gett mig mycket erfarenhet. När man lyckas har det också känts så mycket större. Bjäbbig? Finns sådana, men som tur är så skäller inte min, bara ett skall om han vill att jag ska ta itu med något. Ouppfostrade? Visst är det kola i öronen ibland, men bara när det är på ett roligt sätt. Då får man återigen motivera på ett annat eller nytt sätt. Monotona och repetitiva övningar är inget för en pigg hjärna. Sitt fint 10 gånger i rad kan du göra själv!

Blir det någon mer hund i framtiden för mig, så blir det nog en terrier igen. Tror inte jag vill vara utan den kaxiga personligheten i en liten kropp.

Och vill man ha någonting större, så finns det många varianter som man inte tänker på direkt. Bland annat den stora och mycket aktiva Irländska Terriern:

(Bild lånad av Wikipedia.)

Vackra vinter

En alldeles underbar vinterdag! Vi joggade så länge vi orkade, lekte i snön och var nästan ute i en timme. Passade på när det inte var så kallt idag. Det blev några bilder. Inkallning:
Flygande inkallning:
Godis, tack:


Ån hade blivit en isglass:

Snabb övning för tålamod

Innan Dante får en pinne brukar jag be honom att sitta eller ligga ner framför den i några sekunder. På bilden ser det ut som att han är stilla, men i verkligheten har han fortfarande otroligt svårt att klara det här. Det rycker visst i alla kroppsdelar och jag får lugnt upprepa "ligg" när rumpan farit upp i vädret. Han piper och gnyr och huvudet far åt alla håll. En nyttig övning!

Det viktigaste jag lärt mig om hundägande hittills

Jag är snart inne på mitt femte år som förstagångshundägare. Tänkte blicka tillbaka och sammanfatta det jag hittills känner har varit de viktigaste lärdomarna i hundägandet. Det som förvånade mig själv var att det svåraste/viktigaste jag lärt mig, bara handlade om mig själv och egentligen inte så mycket om hunden. Många har velat ha ett finger med i spelet. Mycket av detta är säkert självklart för de flesta, men kanske kan det vara en uppmuntran för unga hundägare som fortfarande kan ha lättare att bli influerade.

Nu när Dante är vuxen och jag ser resultatet av det jag gjort, så känner jag att jag har tänkt rätt, enligt mina egna förväntningar och önskemål på hur resultatet skulle bli:

Se relationen till din hund som ett bankkonto
Precis som med ett bankkonto, blir det jobbigt om man försöker ta ut mer än man sätter in. Att balansera att förvänta sig krav, med att investera i mental träning, uppmuntran, motion och kärlek har för mig fått en glad och ändå lydig hund. Visst kan man få en hund att lyda genom att sätta många förbud och låta den lyda utav rädsla, men man får inte så mycket genuin glädje tillbaka (även om hunden säkert älskar ägaren ändå). Ger man för mycket kärlek på fel sätt (mat, godis, mys) och inte är konsekvent, så resulterar det också i en hund som riskerar att dö i förtid på grund av följdsjukdomar till övervikt, samt en hund som kanske är snäll och glad, men inte lyssnar, eller har selektiv hörsel.

För min del så började jag med att bara fokusera på lydnadsträning och ville göra allt perfekt, precis som jag läst, så jag glömde att jobba på att bara etablera en bra kontakt i början. Jag jobbade med godis och uppmuntran som belöning, men Dante lyssnade bara när han själv kände för det eftersom jag inte först byggt upp det där starka bandet där han verkligen såg upp till mig och alltid ville veta vad jag hade på hjärtat. Vändningen kom när jag läste boken "Kontaktkontraktet" utav Eva Bodfäldt.

Gå din egen väg/lyssna på ditt hjärta
Jag antar att det blir likadant om man skaffar barn - många människor vill ge sina råd, även om man inte bett om dem. Jag tycker det är skillnad på att ge tips till någon som frågar eller där man ser att man kan hjälpa till på ett konstruktivt sätt, jämfört med att säga "du SKA göra såhär". Jag har fått många bra tips utefter vägen som jag är tacksam för (även om jag inte bett om dem), men har försökt tänka "är de här tipsen anpassade till min hund?", eller är det baserat på "mina hundar har jag alltid gjort X med och det har gått bra". Eftersom det här är min första hund vet jag att jag har mycket kvar att lära, men bara för att en person haft hundar i 30 år eller håller i hundkurser och du just betalat en tusenlapp för att få hjälp, innebär det inte alltid att det är en person att ta efter. Deras råd kanske fungerar, men inte på det sättet du vill uppfostra efter. Innan jag gav mig in i det här, så antar jag att jag inte insåg hur många "smaker" av hunduppfostran/filosofi det fanns.

Jag har också fått många konstiga råd, såsom att Dante borde gå utan kläder på vintern för att han då kommer att vänja sig vid kylan. Att jag borde springa med honom i rask takt i 30-60 minuter när han var allvarligt sjuk, för att han skulle svettas ut bakterierna, att man ska lägga hunden på rygg i backen och trycka ner den för att den annars tror att den bestämmer och annat. Här gäller väl egentligen bara sunt förnuft, men många vill gärna övertyga om att de vet bäst, trots att de inte vet någonting om din hund eller dess ras.

Våga vara rolig!
Överraska hunden ute på promenaden, bjud in till lek, ropa och skratta! Jag tyckte detta var jättesvårt första 2-3 åren och det kändes pinsamt att bete sig som ett fån ute. Men vilken skillnad det blir i hur hunden upplever dig. Nu ser jag det som en fördel att kunna leka och tjoa som när man var barn, fastän man är vuxen. Den perfekta ursäkten! Vad gör det egentligen om någon tittar åt ens håll? Antagligen önskar de själva att de vågade.

Bry dig inte så mycket om andra
Detta hänger väl egentligen ihop med det övriga. Ibland kommer människor fram och säger "Jag tycker det ser sjukligt ut när en hund inte har hår", "Stackars hunden som inte har hår", "Är du Paris Hilton eller? (bara för att jag har ljust hår och klär på min hund på vintern)", "Vad är det för en skållad iller?", "Det där är väl inte ens en hund", "Skaffa dig en riktig hund (alltid män)" osv. Dante skulle inte överleva "i det vilda" under den svenska vargavintern, men han är mitt ansvar och jag ser till att han inte fryser och lever ett roligt liv. Till skillnad från tjockpälsade hundar som mår dåligt i sommarens hetta, har han det kalasskönt i solen på sommaren. Jag får givetvis fler positiva kommentarer, men vad man än gör, om man sticker ut, så finns det alltid människor som måste kommentera eller försöka trycka ned en. Vi har två öron, så att det vi inte vill höra går in i ena örat och ut ur andra. :-)

Bada badkar

Varje gång jag badar badkar (varannan dag nästan), så kommer Dante och sätter tassarna på kanten och undrar vad jag gör. Idag väntade jag tills vattnet blivit ljummet och lyfte försiktigt i honom. Hade han blivit rädd eller fått panik så hade jag inte tvingat honom, men han stod bara still medan jag skvätta vatten över hans rygg. Tror han tyckte om det!

Eskimo-terrier

Idag kändes det på kinderna när man var ute, men vad gör det när man är varm om öronen?
Dante letade efter något spännande och fick snö i nosen.

Kalas

Idag var vi på kalas. En massa bus, glada människor, två tuggpinnar och lite kattmats-stöld senare så var krutet minsann slut.

Besökshund

Det är roligt att se hur hundar på ett par sekunder får de flesta människor att le, skratta och öppna upp sig. På nästan varje promenad vi går, så lyckas Dante få någon att se glad ut, speciellt nu på vintern då han har sina kläder på sig. Många är nyfikna på vad han är för en konstig liten krabat, eller vill bara hälsa på honom. Eftersom han träffar så mycket folk och jag lagt mycket tid på miljöträning så klarar han av att slappna av i de flesta situationer, samt är lugn bland alla typer av människor. Han vill hälsa på alla, viftar på svansen och viker bakåt öronen. När han blivit klappad och kanske fått ge dem en puss, så är det bra och han tar det lugnt. Är vi hemma hos någon så lägger han sig ofta i deras knä. Han har väldigt lätt för att knyta an till nya människor. Nu även barn, även om han var lite hoppig i sin ungdom.

Tänk om man kunde göra ännu fler glada? Kanske människor som behöver det extra mycket?

Jag har tittat på olika utbildningar för att bli diplomerad besökshund. Inte för att jag funderar på det som yrke, men jag skulle gärna, med hans hjälp, göra människor som är sjuka eller ensamma glada. Kanske hälsa på sjuka barn, eller på ålderdomshem. Med tanke på att han också saknar päls, även om man inte kan garantera att han är allerigfri för alla (även om jag inte träffat någon som reagerat), så borde det vara extra bra i vissa miljöer. Har läst flera artiklar om hur uppskattat det är i både skolor för barn med inlärningssvårigheter eller bland sjuka och äldre. Oftast har de kanske inte råd att anställa någon som kommer med sin hund, men gör man det på fritiden så är det säkert uppskattat.



Har hittat en distansutbildning, med en obligatorisk träff i månaden (i Stockholm) som jag nu funderar på. Eventuellt kommer jag att vänta till hösten, då jag nyligen bytte jobb och har så fullt upp där. Tror det vore någonting att satsa på!

Tips för kräsna hundar

Jag har i perioder haft problem med att Dante ska vilja äta sitt torrfoder. Antingen tröttnar han på smaken, samtidigt som han varit väldigt känslig för förändringar och stress i samband med flytt eller annat som hänt. Han vill gärna äta samtidigt som mig och går jag ut ur rummet innan han är klar så springer han ofta efter utan att äta upp.

Då det inte är bra att byta foder hit och dit, så behövde jag få lite tips. Jag hade redan bytt ett antal gånger och utforskat dyrt vs billigt. I vad han tyckte bäst om eller hur han mådde märkte jag faktiskt ingen skillnad på, men på de billiga sorterna så märkte jag att man fick göra åt tre gånger så många bajspåsar. Gärna ha med sig 4 stycken på varje promenad. Så mycket utfyllnad och skräp som passerade kroppen utan att göra någon nytta.

Fastnade till slut för ett foder från Royal Canin som är anpassat för kastrerade hundar. Det gick bra i början, men sedan började han krångla igen. "Nae.. inte gott..det här vill jag inte ha tre dagar i rad.", såg man på honom när han luktade på det. Han vände och gick iväg.

Jag försökte att vänta ut honom och envis terrier som han är så vann han alltid. Efter en dag började hans mage låta som ett argt lejon och han kräktes t.om galla några gånger. Magen lät så högt att varken han eller jag kunde sova. Till slut behövde jag stoppa i honom någonting annat för att det skulle bli tyst. Och då vann han. Väntade han så blev det alltid något gott. Så höll det på..

(Dammsugar-Dante tror att han är osynlig när han väntar på mat som kanske råkar trilla ned.)

Fick jättebra tips från Jenny på Tasscompaniet. Hon berättade, precis som många andra sagt att ingen hund svälter ihjäl sig själv. Det var jag inte heller rädd för, men situationen var ohållbar då sömnen blev lidande. Hon sade att jag inte fick vara för snäll och jag skämdes lite, för det var ju ändå jag som gav mig hela tiden. Sedan sade hon att jag kunde köpa burkmat/blötmat och ha i kanske bara en sked, samt lite vatten, för att ge fodret smak av färskt kött. Även varmt vatten gör så att smaken kommer fram bättre. Det andra tipset var att ställa fram maten på bestämda tider. Hade han inte ätit inom en kvart/halvtimme, så skulle jag plocka bort skålen och inte ge honom någonting igen, förrän vid nästa utfodringstillfälle. Även skippa godis och sådant under tiden. Då han är ensam hund så har han ju inte heller någon konkurrens kring matskålen.

Efter mycket hårt jobb fungerade det! Tyvärr blir det ofta problem när jag är iväg och tappar rutinerna/han ibland får annat, men det är lättare att hitta tillbaka nu. Jag har fortfarande regeln att inte ge honom några tuggpinnar innan han ätit. Som med barn - inget godis före maten!

Mina tips om hunden äter dåligt av sitt foder:
(Obs - om hunden plötsligt tappar aptit kan det vara tecken på sjukdom, undersök detta först.)
1. Hitta ett bra foder - fråga gärna i djurbutikerna. Även om det kostar mer, så blir det inte så mycket dyrare per månad med tanke på att hunden behöver äta mindre för att få i sig det den behöver. Titta på kötthalt och så lite spannmål som möjligt.
2. Om fodret efter ett tag inte går hem/blir tråkigt - använd lite burkmat och rör ned med varmt vatten för att ta fram smakerna och ge det en mer lockande smak.
3. Använd fasta tider/sätt upp rutiner. Ta bort matskålen om hunden inte ätit inom 15-30 minuter. Nästa chans att äta får den exempelvis på kvällen, om detta är vid lunch.
4. Ge inte efter och kompensera med godis/annat. Det är lätt att tycka synd om hunden om den är hungrig men absolut inte vill äta. Hunden lär sig snabbt att det går att överlista människan.
5. Jag brukade under den värsta perioden berömma när han ätit upp och sedan ge något gott efteråt så att han skulle förknippa "äta upp tråkig mat = få något gott".

Godnatt

Mitt sällskap har slocknat på täcket i soffan.
Jag tror att det är dags att bära honom till sängen.

Godnatt!

Hoppsan

Efter jobbet idag, lade sig Dante på min mage. Vaknade till och klockan var 20:30. Hoppsan!
Fick sedan tjata med honom ut då han helst legat kvar, men efter en uppfriskande promenad med uppfräschning av vardagslysdnad, var han riktigt på hugget.
Det är magiskt vad bara 2, 3 eller 5 minuter av träning gör. En helt annan hund.

Tomten kom även med en fotboll som vi lekte med:

Att vara sams i stressiga situationer

Kvällstid, dagen före julafton. Många trötta resenärer vill hem till släkt och vänner för att fira jul. Det är varmt och trångt på tåget. De flesta har två eller tre väskor med sig. I den lilla djurvagnen trängs ca 15 hundar, alla i storlek medium eller large, förutom Dante och en sömnig Chihuahua. Av någon anledning är djurvagnen precis innan bistron, vilket innebär att alla kaffesugna resenärer måste balansera sina brickor över den hinderbana som är sovande retrievers i gången. De får inte plats att sitta framför sina ägare och vart man än vänder sig har man en hund som försöker slumra.

Som tur är kan jag ha Dante i knät, men under bordet vid min sittplats måste en stor Rottweilerhanne, en Staff-tik och en Labrador få plats. Gången är full och det finns ingen plats att vända på sig. Under bordet vid våra sittplatser är det ett element och den stora Rottweilerhannen får det väldigt varmt. Han bränner rumpan på elementet och gnyr till, skäller någon gång. Han får panik och vill ut. Jag vill också ut, det är ingen rolig tågresa.

Varje gång den stora hunden med bränd rumpa gör ett ljud ifrån sig så är det en kvinna som för sig själv säger "Men Herregud..", "Men inte nu igen..". Hon tittar åt vårt håll, skakar på huvudet och himlar med ögonen. Hon suckar högt och pussar på sin egen hund som tur nog fått en bra plats på golvet.

Jag försöker alltid koppla bort negativa människor och vill inte låta dem ta min energi, men jag känner hur jag blir mer och mer arg. Det är som att hon försöker markera att han är en dålig hundägare, för att hans hund är den enda som inte kan vara tyst. Till slut ryker nästan kvinnan och ägaren nästan ihop och ropar saker till varandra.

Jag väljer att inte lägga mig i, men jag kan inte hjälpa att förundras över hur fascinerande det är att 15 hundar gjorde det bästa av situationen och kunde hålla sams på ett minimalt utrymme, men inte vi människor?



(Dante på tåget hem, där han lyckligt nog fick en helt egen plats.)

Stickad hundmössa

Superduktiga Karin kom förbi med en fantastisk hundmössa hon stickat åt Dante att använda när det är monsterkallt ute. Har ju använt en avklippt raggsocka som mössa förut, men den här satt bekvämt och värmer både hals och öron. Förutom att den även är tjusig, så var den lätt att ta av och på också. Vad glad jag blev!

Tuggtåliga presenter

Dante fick många julklappar i år (inte utav mig). Bland annat flyttade den här tjusiga räven in! Detta är nog den bästa terrierleksaken som finns - ser ut som ett överkört djur och är helt enkelt ett mjukdjur utan fyllning. Terriermunnar som i övrigt sliter sönder allt på nolltid har svårt att få sönder dessa och de tidigare jag har haft har hållit i ca 2 år, trots att vi kampat med dem och att han tuggat på dem nästan dagligen. De blir ju trots allt lite slitna och äckliga efter ett tag så det var kul med en ny och fin! Körde de gamla i tvättmaskinen ibland, men de såg trötta ut. Den överkörda flamingon och den överkörda tvättbjörnen har därför nu åkt i soporna.


Sedan fick han ett fint tåligt tuggben som jag aldrig testat förut. Den är gjord utav "oförstörbart" gummi och har en lukt som ska tilltala hundar.
Tanken är sedan att man ska fylla benet med någonting, lite som ett märgben, men utan att bli äckligt och kladdigt inomhus. Till benet fick han en påse torkade kycklingfiléer som passar in i benet. Stoppade i en sån bit:



Det sitter sedan fast i leksaken och är lite pilligt att få ut. Hunden får gnaga och arbeta för att få ut allt. Den var mycket uppskattad! Höll honom sysselsatt i ungefär 25 minuter. Går att fylla med annat, såsom leverpastej, blodpudding eller liknande. Lätta att skölja av.

Som vanligt ska allt ätas på mattan. Blir dåliga bilder när det är mörkt och så många färger på mattan, men lite syns det: