Kort avbrott och katter

På grund av en veckas resa så kommer det eventuellt inte att bli några uppdateringar tills jag är tillbaka, om inte möjlighet finns på plats. Tänkte reflektera över hundlivet i landet jag åker till, men vet inte hur det är med uppkoppling. Kameran är med i högsta hugg ändå.

Dante får stanna kvar i Sverige då det bara gäller några dagar och han ska få dela vardag med sin favorit-extramatte och husse, samt katten Fifi! Katter är nog det mest spännande han vet och då på ett vänligt sätt. Han vill dem inte illa utan vill bara leka. Han blir mer uppspelt om en katt närmar sig, än om en hund möter oss. På bilderna nedan är han med sin gamla kattkompis Smilla, som var en riktig vän. Hon var vår grannkatt i min hemstad och sprang alltid fram när vi var ute på promenad, mjauade högt och ville stryka sig mot honom. Han blev lite obekväm av hur närgången hon var, men försiktig och jätteglad varje gång. Ibland var hon ute på taket och hälsade på genom att hoppa in genom mitt fönster och gosade med Dante.

Katterna i Falun vill tyvärr bara springa och gömma sig eller reser ragg!





Dante ska även hälsa på två Flat Coated Retriever-systrar, samt ut på en massa skogsäventyr.

Jag har aldrig lämnat bort honom hos vänner och bekanta så mycket som jag gjort detta år, men jag är glad över att jag har möjlighet att upptäcka världen under kortare perioder då jag vet att han är i goda händer hos människor jag litar på.

Vi hörs snart igen!

Tydligare i trafiken

Tycker det är obehagligt när bilar inte håller avstånd. Någon gång kanske något oväntat händer och man behöver göra en snabb inbromsning. Bilen som är fastklistrad bak har ingen chans att hinna agera med obefintligt avstånd. Hundburen står där bak. Nej tack.

Såg en bil i förra veckan som hade en dekal med stor text över bakrutan där det stod "Hundar i bilen - håll avstånd!". Syntes på långt håll och man tänkte faktiskt till.

Såg att de sålde en sånhär när jag var och köpte torrfoder igår. Kanske inte lika tydlig som den jag såg, men om det kan få någon att tänka efter är det värt ett försök. 20 kronor är en billig livförsäkring.

Passivitetsövning

Efter motion uppe vid Stångtjärn passade jag på att tvätta bilen på Ingarvet i deras utomhustvätt. Jag skulle aldrig lämna honom utanför en affär eller liknande men nu stod jag
ju bredvid hela tiden. Kan han vara med så tar jag med honom till så många platser som möjligt. Bra träning att han ska försöka slappna av medan jag gör något.

Han satt snällt och väntade tills jag var klar. Tycks dock officiellt vara höst! Börjar bli kyligt. Snart åker fleeceoverallen fram.

Hundträff

Idag mötte jag upp några andra hundägare och deras hundar. Vi blev 6 st tvåbenta och 9 st fyrbenta som gick en sväng runt Gruvområdet. Dante drog i kopplet hela tiden och var uppspelt till max. I början drog han så att han fick svårt att andas, vilket inte brukar hända. Han har nog aldrig promenerat med så många andra hundar på en gång och det var givetvis många intressanta hundrumpor framför och bakom hela tiden. Något som inte tillhör vardagen. Insåg att jag har något att träna på alltså! Det var i alla fall en spännande mix av hundraser - Whippets, Borzoi, Malinois, Japansk Spets och någon typ av mastiff/staff(?). Det var kul att träffa nytt folk och se alla fina hundar! Fast lite farligt, för jag börjar mer och mer drömma om att skaffa en hund till.. Nu är jag så trött, så det blir att lägga sig tidigt! Tror någon annan är det också?

14 timmar sömn och ett träningspass

Söndag - perfekt dag att unna sig sovmorgon. Ställde därför ingen klocka. Drömde om mat väldigt länge och när jag väl orkade titta på klockan var den 13:30.  Jag, eller vi, hade sovit i nästan 14 timmar. Hur gick det här till? Dante hade inte väckt mig en enda gång och låg fortfarande och snarkade medan jag klädde på mig. Inte konstigt att man var hungrig. Antar att vi behövde sova sådär länge.

Efter så mycket sömn behövde jag göra något rejält. Eftersom jag ännu inte vill gå allt för långt, avverkade vi 5 km i skogen. För att låta det ha mer effekt på mig fyllde jag en ryggsäck med böcker, samt två vattenflaskor som jag bar, medan Dante fick bestämma takt. Gjorde några enkla övningar på vägen. Till att börja med, balansera på en stock. Brukar be honom hoppa upp på stocken, stanna och själv gå till andra änden av den, för att sedan be honom komma till mig. Är det en stock som är en bit upp i luften, som alltså inte ligger på marken, så går jag bredvid för att vara beredd ifall han skulle halka eller trilla ned. Övar balanssinnet och ger nog en kick självförtroende:


Ingen stor sten, men en uppgift ändå:


Någon med större tassar hade gått här med:



Resultat:

Snurrig som jag ibland är, glömde jag packa ned regntäcke och regnjacka, men vi hade tur. Precis när jag satt in honom i buren och stängt bildörren började det regna. Vilket flyt!

Imorgon ska vi gå en runda med några hundar och deras ägare som vi aldrig träffat förut. Spännande!

Stugstigen innan lunch

Bedömde att det nu går bra att börja motionera igen. Dante har mått bra de senaste dagarna och han har varit väldigt pigg. Efter en vanlig promenad blir han inte trött och jag märker att han vill hitta på någonting mer. Ville ändå börja med någonting lagom, för att sedan trappa upp och lät honom bestämma takten. (Full fart framåt!) Åkte upp till Lugnet efter en härlig sovmorgon och tyckte att Stugstigen på 4 km lät bra. Vilken härlig runda! Jag blir sällan trött av att promenera eftersom jag går så mycket, men det här kändes i benen och jag blev svettig. Både brant uppför och nedför, stenigt så att man fick lyfta på fötterna och lite snårigt här och där.

Det var någon skjutövning på övningsområdet i närheten, vilket var bra träning. Det small hela tiden och Dante spetsade öronen lite extra noga som på bilden nedan, men brydde sig i övrigt ingenting. Skönt, inte alls som när det åskar.


Blött och geggigt, men varmt ute ändå:


Stannar och lyssnar på alla skott en kort stund:



Jag har gått någon liknande runda där uppe tidigare, men jag tycker det var väldigt bra uppmärkt för mig som inte känner till området så bra. Gick inte vilse en enda gång!




Skor och tassar blev blöta, men det gjorde ingenting. Nästa gång får jag nog ta vandringskängor på mig. Det ömmar i benen och jag märker att jag inte rört på mig så mycket som jag borde de senaste veckorna med semester och efter att Dante blev sjuk. Ser fram emot att komma i form igen! Den här rundan blir det definitivt fler gånger. Nu ligger det (fortfarande) en rund boll med filt över i soffan som snarkar högt.

Säkerhet för hundägare

Idag har jag funderat på vilka nackdelar hundägandet för med sig, förutom de vanliga argumenten kring att man kan bli väldigt låst i vissa situationer, samt att de har ganska kort livslängd. Noterade att det börjar bli mörkare ute och kom att tänka på hur det känns under den där sista promenaden man tar på kvällen.

Jag har aldrig känt mig rädd för mörker eller utav hur ensligt och tomt det kan kännas i en stad på natten. Tvärtom kan jag tycka att det är vackert, rofyllt och intressant att världen ser helt annorlunda ut utan dagsljus. Byggnaderna går från vackra till lite kusliga och man ser ofta djur som inte vågar sig fram på dagen. Jag känner mig avslappnad och det är skönt att få gå i sina egna tankar, utan mycket trafik som stör.



Tyvärr har jag också träffat min beskärda del av obehagliga eller hotfulla människor, vilket givetvis känns mer riskfyllt på natten, speciellt om man går ensam. Hade jag haft en stor hund med vaktinstinkt hade jag nog känt mig mer trygg, men i mitt fall känns det mer som att det är min uppgift att skydda. Även om Dante tycks älska alla människor så har han ändå reagerat när någon betett sig på ett otäckt sätt. Exempelvis om någon varit berusad och samtidigt varit väldigt högljudd samt påstridig. Då kan han få ur sig ett par skall och rusar framåt i kopplet för att försöka skrämma bort dem.

Nackdelen med att gå i stan på kvällen/natten med hunden är att man behöver ta sig till någon lämplig plats att rasta hunden, vilket oftast innebär park eller annan gräsmatta som inte tillhör ett hus. Tycker det lyckligtvis är bra upplyst här, men det kan ändå kännas otryggt när det finns stora buskage och träd som skymmer.

Min uppfattning av att bo i Falun, vilket jag snart gjort i två år, är att det är en trygg och lugn plats. Mycket bättre än i min hemstad. Tråkigheter kan dock hända överallt, så jag tror att det är bra att ha några saker i bakhuvudet. Jag går absolut inte och ser mig omkring hela tiden eller något sådant, men jag har gjort några saker till vana:

* Gå där det är relativt upplyst.

* Undvik att välja områden/vägar där du inte kan ta en alternativ väg om du möter någon som är hotfull. Alltså exempelvis en smal gata.

* Lyssna inte på musik, så att du är uppmärksam på om någon går bakom dig och försöker prata med dig.

* Undvik att uppmuntra konversationer med påträngande berusade/påverkade människor. (Dock kan att totalignorera göra folk väldigt upprörda med.) Jag brukar svara kort, med neutral ton och gå vidare.

* Att ha någon typ av överfallsspray, eller larm (fast bryr sig någon om det piper ute?) i jackfickan kan kännas tryggt. Finns lagliga varianter. Lätt att glömma att ta med sig, men under hösten/vintern brukar jag ha samma "ut-med-hunden-jacka" och brukar då ha detta i fickan.

* Ha med telefon, men gå inte och surfa/använd den hela tiden, håll ögonen öppna.

* Det har hänt att folk försöker inleda konversationer genom att fråga saker om hunden, för att sedan gå över till annat. Säg att du har bråttom, ska möta upp någon och inte hinner prata om det känns fel. (Lita på magkänslan, vilket kanske egentligen är att man snappar upp små signaler i personens kroppsspråk eller sätt att uttrycka sig, som inger känslan av att något är fel.)

* Glöm inte reflex! Detta måste jag bli bättre på själv. Har det på både mig och hunden under hösten och vintern, men brukar glömma på kvällen. Sätt gärna en på kopplet också.

Var rädda om er i natten. Har ni något tips? Kommentera gärna!

Fin present

Förr hade jag en Varning För Hunden-skylt på min dörr, på skoj. När jag ser en sån brukar jag förvänta mig en stor Schäfer med mycket vaktinstinkt. Eller kanske en Rottweiler. Kommer någon och plingar på, tar ett djupt andetag och förväntar sig det värsta, så blir nog personen lättad när det bara var en liten prickig och människokär grej. Nåja, den skylten försvann i flytten och nu har jag fått en ny fin att hänga på dörren!

Pedikyr

Klo- och tassvård är ett tråkigt måste, men jag försöker hålla bra rutiner och gå igenom dem en gång i veckan. Dante har väldigt långa pulpor och jag får ibland kommentarer om att man tycker att hans klor är för långa, men jag klipper lite och ofta. (Tror också att de kan se lite längre ut, i och med att han inte har någon päls på sina tassar.) De gånger hans klor blivit klippta hos veterinär i samband med något besök, så har de klippt så att han fått små stumpar som blöder, med kommentaren att pulpan då drar sig tillbaka. Detta har dessa gånger gjort honom väldigt traumatiserad, till den grad att han blev orolig bara man tog fram klotången. Jag vill inte ha det så, även om pulpan drar ihop sig med tiden, så jag tar det hellre försiktigt och avslutar med att fila till de vassa kanterna, samt fila bort lite mer efter att jag klippt.

Det tog lång tid att bygga upp förtroendet igen efter att han förknippat det med smärta, så jag började med att endast hålla/undersöka en tass, vänta tills han slappnade av och sedan gav jag beröm. När detta fungerade bra, så tog jag i steg två och plockade fram klotången - höll den bara mot klorna, men klippte ingenting, berömde när han var lugn. Nästa gång kanske jag bara klippte två klor, berömde. Upprepade detta ofta, så att det nästan blev en del av vardagen. Jag fick göra detta i många steg och under lång tid innan det blev "skräckfritt".

Än idag, även om det nu fungerar bra, så avslutar jag alltid kloklippningen med en stunds massage och en godis som belöning så att han ska förknippa det med någonting positivt. Jag vill inte att det ska bli en "diskussion" mellan mig och hunden, om det är nödvändigt eller inte. Alltså att han ska dra sig undan eller vara motsträvig, utan att lita på mig och låta mig hantera honom.

Det som fungerar bäst för oss, är när han ligger ner medan jag klipper och filar. Då är han avslappnad, jag ser bra vad jag gör och han tycks till och med njuta av att få sina klor filade. Han brukar stänga ögonen och man ser hur kroppen slappnar av. Ligger ner gör han på kommando och nu för tiden behöver jag inte rulla över honom på sidan, utan han vet hur rutinen är och gör det själv. Eftersom det tar lite tid att göra i ordning varje tass så blir det ansträngt för honom att stå på tre ben eller sitta med en tass i luften, så därför blir det liggande. Bekvämt helt enkelt.

Herrn slappnar av i sin säng medan jag jobbar på baktassen:


En bild från tidigare under året - har man ingen hundsäng där man är, så får man använda knät för på golvet vill man ju inte ligga:

Åskoväder!

Tänkte hinna gå en promenad innan de mörka molnen hittade på något, men himlen öppnade sig mitt i allt. Såhär mycket har det aldrig regnat när vi varit ute och vi galloperade hem i full fart! Ett mindre hav i mina skor och varenda plagg är vått. Regntäcket jag köpte åt Dante i en vildmarksbutik höll i alla fall mot vattnet. Det har fleece på insidan och är gjort av samma tyg som militäruniformer.

Dante är smått okontaktbar och undrar vad som händer när det dundrar så utomhus. Tog bilden precis när vi kom in och man ser på ögonen att han är rädd. Nu har jag torkat honom med en mjuk handduk och han har lagt sig i mitt knä. Jag låtsas som att allt är som vanligt, istället för att trösta och bekräfta hans rädsla. Snart är det nog över.

Vardagslydnad

Egentligen tänkte jag lägga all träning åt sidan tills Dante ätit färdigt sin medicin, men det riktigt märktes hur ivrig han var på att få hitta på någonting. Inkallning och några "sitt kvar" kändes harmlöst och lagom avancerat. Tycker båda saker fungerar riktigt bra i praktiken, men jag fortsätter att öva, så att det alltid är färskt i hans minne. Det är bra att ha finslipat så mycket som möjligt om det skulle uppstå någon farlig situation någon gång där hunden inte får tveka när man ropar. Kul att se att han var på hugget!

Kommandot "sitt" och "sitt kvar", med fin ögonkontakt:


Jag vänder mig om och går ca 20(?) meter bort. Det är ju nästan så att man behöver ett förstoringsglas. Men det är ingen hare, utan en duktig liten hund:


Och favoritbiten - kom till matteeee!

Söndagspyssel #3

Om man som mig har en hund som är expert på att ha sönder mjuka hundleksaker på så kort tid som möjligt, för att sedan dra ut all stoppning och sprida ut den, så tröttnar man på att köpa nya efter ett tag. Visst finns det hållbara leksaker i latex och liknande, men de verkar inte vara särskilt roliga.

Det här tipset hittade min mamma i någon tidning och det är nog den snabbaste hundleksak man kan pyssla ihop! Det enda man behöver är en strumpa och tidningspapper. Eftersom torktumlaren verkar vara en passage till något parallellt universum dit vissa strumpor verkar fara, så får jag ofta över ensamma sådana. Istället för att slänga dem kan de komma till användning:


Dra loss några sidor utav tidningen och knyckla ihop. Inte till hårda små bollar, utan bara lite. Tryck sedan in tidningspappret i strumpan, så att den blir ganska kompakt, men ändå mjuk. Lämna en bit över så att du kan göra en knut på den i änden. Tadaa - en strumpkorv:


Klart! Konsistensen verkar vara fascinerande att bita på. Hemma hos mina föräldrar har Dante en hel låda med leksaker och han brukar alltid hämta en sånhär, före alla andra "fina" köpta saker. Som med alla leksaker bör man ha koll på hunden så att den inte biter sönder eller äter upp någonting, men de här brukar i alla fall Dante aldrig riva sönder.

Det blev succé även den här gången. Den luriga blicken som säger "försök ta den":


Dragkamp!

Mobilblogg

Testar ett första blogginlägg från mobiltelefonen. Hoppas det blir rätt! Dante och jag har bytt roller - idag är han pigg och jag helt slut. Det glädjer mig att han har mer energi. Måste varit någon tillfällig svacka igår när jag trappade ner på kortisonet. Vi har gått några kortare promenader och stiftat bekantskap med en Chihuahua vars svans snurrade runt som en liten propeller. Dante blev minst lika glad! Längtar tills vi kan gå till hundrastgården igen så att vi kan träffa andra hundar och ägare, men vi får vänta tills jag vet att han är helt frisk. Ska fokusera på att vara ute mycket under helgen, fast utan att motionera. Långsamma promenader samt fortsätta att öva på passivitet utomhus medan det fortfarande är varmt. Ska även göra några sökövningar som jag lägger ut tipa om sen. Nu ska jag trycka på publicera och se om det här fungerar! Trevlig helg.

Slut på krut

Medicin och återhämtning verkar tära på kroppen. Idag var Dante väldigt långsam utomhus. Som om han vore gammal. Han brukar ha ganska bra krut i sig på alla våra promenader, men nu har han gått ett snäpp bakom mig hela tiden och sett allmänt trött ut. Somnat direkt när vi kommit hem osv. Jag har kollat igenom tassar, kontrollerat tandkött och känt igenom kroppen för att se om något verkar ömma, men det ser bra ut. Eftersom han äter helt normalt/bra och dricker (som en häst), så verkar det bara vara utmattning. Jag försöker sakta ned mitt tempo och ska inte gå några längre rundor förrän han är pigg igen. Självklart ringer jag veterinären om han verkar dålig, men det tycks som sagt bara vara trötthet. Kanske inte konstigt när kroppen haft att göra i två veckor.

Mörk bild, men här vilar han på min arm medan jag försöker skriva på datorn:


Igår övade vi på passivitet genom att sitta ute i gräset i centrum. Tycker det är väldigt viktig träning, som jag tyvärr ofta glömmer bort. Det är väldigt praktiskt om hunden kan ta det lugnt där det rör sig folk. Det är svårt att prata med någon bekant om hunden hela tiden drar i kopplet, gnyr eller stör. Vi har en del kvar att öva på där då han gärna blir uppspelt när det händer saker. Han kan sitta still en stund, men vill sedan gärna vidare, eller måste gå runt hela tiden. Så passa på när det är fint väder! Ta med något att äta, eller köp en glass och sitt ned en stund. Beröm hunden när den slappnat av, antingen muntligt, genom att klappa den eller med en godis/leksak, vad som nu passar. Jag arbetar med att ignorera om hunden blir hispig eller gnyr. Och är man själv lugn så brukar det ha bra inverkan. Det blir extra svårt om någon annan rolig liten hund, eller ett glatt litet barn vill gå förbi!

Länktips aktivering/tricks

Här kommer tips på en video som visar hur många olika, både lätta och svåra trick man kan lära en hund. I detta fallet en Jack Russel. Fantastiskt!

Klicka på länken nedan så kommer ni till sidan:

http://www.youtube.com/watch?v=RTTfmoklBok

Hunden påminner om nuet

Det här med att leva i nuet har jag alltid tyckt är ganska svårt. Befinner mig ofta i att fundera på allt jag måste eller bör göra, vad jag ska göra imorgon, om jag glömt något eller om jag kunde gjort någonting bättre. Ett ökat behov av att vara tillgänglig med en mobiltelefon som plingar hela tiden med diverse notifieringar försvårar också när det gäller att bara varva ned och njuta av nuet och det man faktiskt har.

Förutom meditation och att komma ut i skogen som jag tycker hjälper, så fick jag ett fint tips från en gammal man jag träffade på en promenad. Han var nyfiken på Dante och sa att det var sällan folk tog sig tid till att prata med honom. Han önskade att jag skulle tänka på att ägna en liten stund varje dag åt att lägga märke till hur vacker världen är. Utav egen erfarenhet berättade han att man plötsligt är gammal och inser att man glömde bort att tänka på det. Det är först då man hinner lägga märke till hur fantastiskt det är att se fåglar flyga runt, lukta på vackra blommor och se solen glittra i vattnet i sjön.

Efter det har jag försökt ta mig tid till detta. I den här uppgiften tycker jag att hunden fyller en väldigt bra funktion. Man börjar och avslutar dagen med en promenad. Istället för att bara titta rakt fram och fundera på annat så har jag försökt titta uppåt ibland och på detta sätt upptäckt hur många vackra husdetaljer det finns i Falu centrum. Runda fönster, små torn, diverse utsmyckningar och vackra färgkombinationer. Ibland tittar jag nedåt och upptäcker en nyckelpiga som är ute på äventyr, eller en maskros som letat sig upp i någon spricka i asfalten. Ofta stannar jag och ser på himlen. Det brukar vara helt fantastiska solnedgångar som får mig att känna mig lycklig över att bo på en såhär fin planet:





Rutinerna med att ha hund gör även att man måste ta pauser för att gå ut, även om man är mitt uppe i någonting. Det kan ibland kännas jobbigt, men blir nästan alltid bra när man väl kommer ut. Har man fastnat i något, kan det vara bra att få komma tillbaka och se på det med nya ögon. Hunden påminner också om att det är dags att ta en paus för att leka, äta eller bara ta det lugnt tillsammans.

Tittar man på hur en hund beter sig på promenaden utan att man uppmuntrat till träning eller lek, så är den ofta väldigt upptagen av dofter och intryck. Deras nyfikenhet över att hela tiden gå vidare för att upptäcka mer tycker jag är inspirerande. Varför låser man sig till att ofta fundera på framtiden som man ändå inte kan förutspå?

Gillar också hur hundar anpassar sig till situationen. Åker vi någonstans funderar inte Dante på om han lämnade ett tuggben under soffkudden, om han borde tagit med sig en boll eller om han smutsade ner i hallen utan att städa upp. Han tycker bara att det är jätteroligt att vara på en annan plats och göra någonting annorlunda. Han är nyfiken på allt och alla människor han träffar. Det är en bra tankeställare och ser jag på saker på samma sätt, så kan jag lättare undvika stress. Är jag dessutom lugn, så är han lugn. Se bara på när bussen var sen en dag förra sommaren (jahopp, då kan jag passa på att gotta mig i solen lite till):

Dragkamp i närbild

Om man orkar leka och studsa mår man nog bättre! Det har dock kommit ett par droppar blod på två av promenaderna, men Dante verkar oberörd. Efter varje promenad springer han och hämtar någon favoritleksak och vill stöka en stund innan vi lurar på soffan. Då brukar det se ut såhär:

Hoppla!

Fångat dagen

Långsamma promenader i solen. Har fokuserat på att göra i princip ingenting och bara njuta av vädret och söndagen för att samla kraft.

Lämnade min mamma på tågstationen imorse. Är så glad att hon kom hit och hjälpte mig. Hon har skämt bort oss båda två vilket inte kunde kommit vid ett bättre tillfälle. Det hade varit svårt att klara det här ensam. Dante var lite sämre precis när hon åkte hem, men det verkade ordna sig efter ett par timmars sömn.

Tog en bild på hans hjärta som han har på ryggen, medan han solade sig i mitt knä:

Apptips för Androidtelefoner

För er som har en Android-telefon, kan jag tipsa om en app för riktiga hundnördar. Den heter något så enkelt som Dog Breeds och är ett väldigt stilrent och snyggt raslexikon, där man även kan ladda upp egna bilder för att bygga ut databasen. Varje ras har också en utförlig beskrivning inhämtad från Wikipedia. Den kostar ingenting att ladda ned och är väldigt lätt att använda.

Såhär ser förstasidan ut:

Vad använder man den till då? Det krävs kanske ett gediget hundintresse för att tycka att det är roligt. Själv gillar jag att bläddra igenom och läsa på, samt kolla upp om jag är ute och vill bekräfta om jag gissat rätt på någon hund jag sett. Det fina är att det finns ett flertal bilder per ras, på hundar av båda kön och i olika åldrar, samt med olika färgteckning. Ett bra komplement till en hederlig bok, där det oftast bara är en enda bild, eller Google, där man ändå måste sålla igenom själv samt gå till olika sidor för att läsa.

Går man i hundköpartankar, så är fyller den också sin funktion i att ersätta en bok eller att själv leta upp informationen och bilderna. Här har man allt samlat på ett ställe.

Givetvis kul att American Hairless Terrier finns med:

Bilder som användare själva har laddat upp, samt lite information om deras hundar (går att klicka på för att läsa mer/se fler bilder):

Det finns också ett spel där man på snabbast möjliga tid ska gissa rätt hundras genom att titta på en bild. Det är fyra olika alternativ att välja mellan och fem olika svårighetsgrader. Kul en liten stund, men tycker att det dök upp för många likadana (och lätta) raser hela tiden. Skillnaden i svårighetsgrad är att det börjar ploppa upp Stövare och liknande mot slutet.

Här kan du läsa mer, eller annars bara söka på Dog Breeds i Play Store.
https://play.google.com/store/apps/details?id=com.ideawire.petsie.dogbreeds&hl=sv

Piggelin

Ännu lite bättre idag! Fick sova till 06:20 och det syns att han mår bättre när vi är ute. Idag upptäckte han en katt som gömde sig i gräset, massa roliga fåglar och vill leka när man kommer in. Tidigare när han varit besvärad och haft ont har han gått i sin egen värld och bara brytt sig om att kissa så mycket som möjligt. Då har vi inte ens kunnat stanna utan att han gnytt och velat gå vidare, men han hoppade glatt upp och lät mig ta en bild. Ska försöka tänka på att inte gå allt för långa promenader, utan fler och kortare. Kortisonbehandlingen kommer att pågå i ca 20 dagar.

Vilken lättnad! Än är vi kanske inte i mål, men vågar tro det nu. Tack till er som kommenterat - blir jätteglad när ni skriver.

Förbättring

Tror att det börjar närma sig ett tillfrisknande! Blodet är nästan helt borta och min mamma har inte behövt gå ut så många gånger idag (själv har jag jobbat), men några längre promenader har det blivit. Även natten var lugn.

Båda är vi trötta, så bättre uppdateringar kommer efter vi vilat!

Provsvar

Idag kom telefonsamtalet jag väntat på - provsvar på odlingen. Äntligen skulle jag få veta vad som var fel på Dante. Till min besvikelse så visade provet absolut ingenting. Inga bakterier. På ett sätt är det ju bra, men då undrar man vad felet är istället. Antingen kanske provet var dåligt på något sätt, att det inte kom med några bakterier i just det, eller så funderar jag på om själva infektionen kan ha läkt utav antibiotikan, men att blod i urinen kanske fortsatt på grund av att själva urinblåsan varit inflammerad/irriterad.

Ska istället ge kortison och sedan boka en uppföljningskontroll med ultraljud om 2-3 veckor.

Annars har det varit lite bättre idag. Bara varit ute en gång inatt och min mamma har varit ute 3 gånger med honom under dagen. Mer än en halvering mot hur ofta jag behövt springa ut med honom tidigare. I övrigt har han bara sovit. Kanske är det på väg att läka sakteligen ändå?

Vi kämpar på

Lugnare idag och Dante har mest sovit. Jag har hunnit bada och tvätta, samt ätit frukost i lugn och ro. Även fått sova någon timme och känner mig laddad med energi. Ska hämta min räddare i nöden på tågstationen snart.

Upp och ned

Ingen aning om vad det var i specialkosten, men det ökade törsten något enormt. En hel skål med vatten var plötsligt tom och en stund senare fick vi rusa ut. Var först ute en halvtimme - hemma i ca 20 minuter innan han behövde gå ut igen, följt av ytterligare en hel timmes promenad där han kissade lite hela tiden. Verkade ändå som att det tog slut efter det. Dagen som började så bra för honom..

Direkt när vi kom in, tänkte jag passa på att ta ett snabbt bad då jag inte hunnit duscha på 3-4 dagar (usch, jag vet). Har spenderat all tid med hunden och bara lämnat honom en kort stund för besöket på djursjukhuset idag, då jag inte ville stressa honom med bilåkning och har handlat mat vid ett tidigare tillfälle. Tog in hundsängen i badrummet så att han inte skulle behöva vara ensam ändå och precis när jag ska hoppa i vattnet, så kissar han först ned sin säng/filtar och sedan mina kläder. Skyndar mig att klä på mig nytt för att kunna gå ut med honom igen och då kissar han ner hallmattan. Stackars liten.. Han kan ju inte hjälpa det.

Känner att jag försökt lägga varje minut jag kan på att han ska må ok trots omständigheterna, men vi kommer ingenvart. Det är så frustrerande att bara kunna vänta och se att han har det jobbigt. Vet att man inte kan göra mer än att vänta på rätt medicin och att det smärtstillande gör att han inte har ont. Mitt fall är ju säkert ingenting jämfört med andra vars hundar varit sjuka länge heller, men oj vad jobbigt det måste vara.

Eftersom det saknas så många timmars sömn under många dagar, så börjar min energi ta slut nu.

Min mamma har tagit ledigt från jobbet för att åka ända hit med tåget imorgonbitti och hjälpa mig, även om jag inte frågade. Det hon gör för mig nu kommer jag aldrig att glömma. Tack.

Värt besväret

Åkte till djursjukhuset och köpte specialkost idag efter samtal med veterinären. Eftersom Dante inte vill ha vanlig hundmat - varken burkmat eller torrfoder, eller något annat för den delen heller, så började jag bli orolig. Han är fortfarande ungefär som vanligt, men man märker att han är lite hängig. Säger dock till när han måste gå ut genom att sätta sig upp och titta på mig och sedan springa till dörren. Han lyssnar och reagerar som vanligt. Har inte behövt gå ut fullt så många gånger idag och han har lyckats sova ordentligt mellan promenaderna.

Fick tips om ett burkfoder som heter Recovery och som bland annat används till hundar och katter efter operation. Det är väldigt högenergirikt. Frågade hur jag skulle få honom att vilja äta det och var skeptisk när de sa att de flesta brukar gilla det. Han ville ju inte ens ha en korvbit. Fick med en slags spruta man kan ladda med mat och spruta i mungipan som hjälp på vägen. Hoppades att jag inte skulle behöva göra det.

Lade ungefär halva på en tallrik och först tittade han bara bort, som när jag föreslår allt annat. Sedan provade jag lägga lite i min hand och då smakade han på det. Och sedan åt han upp allt på hela tallriken! Lade på resten ur burken och det gick ner det med. Han slickade till och med rent tallriken. Kändes som en lättnad.

Veterinären sade att de kan skriva in honom om han blir sämre och vägrar äta alls eller inte orkar upp.
Provsvaret kommer troligtvis imorgon eller på torsdag.

När jag var ute på senaste promenaden frågade en man om det var något fel på honom då han sett blodspår efter hunden och jag berättade vad som hänt. Han hoppades på det bästa. Omtänksamt när folk är uppmärksamma och bryr sig - det kan ju vara så att man själv inte märkt att hunden mår dåligt.

Mer ovisshet - uppdaterat

Skriver ett uppdaterat inlägg, för jag hade missuppfattat en bit pga sömnbrist/utmattning.

Tillbaka från djursjukhuset. Ultraljudet visade inga stenar eller liknande. Man kunde se att urinblåsan/slemhinnorna var irriterade och på ett ställe syntes någonting lite avlångt på bilden, som kunde tyda på cystit. Njurarna såg bra ut.

De kom fram till att ta en odling på ett nytt urinprov, för att det ibland kan vara bakterier som kräver extra stark antibiotika. Den jag fick på recept sist brukar klara det mesta, men de skriver bara ut en annan sort om det verkligen behövs. Sedan pratade de om ett uppföljningsbesök också, men jag hängde inte riktigt med i om jag skulle komma dit oavsett om ny antibiotika hjälpte eller ej. Vet inte riktigt vad det på ultraljudsbilden innebar.

Borde frågat mer och jag hängde inte riktigt med i summeringen, men jag är så trött och knäckt. Som tur är fick jag skjuts dit och hem, för jag hade inte kunnat köra själv. Då hade jag nog slutat i ett träd. Somnade en kort stund på golvet med Dante inne i undersökningsrummet.

Känns jobbigt att han ska behöva gå ett par dagar till såhär, men finns inget annat att göra än att vänta på svaret. Han skulle fortsätta med samma antibiotika och äta smärtstillande tills svaret kommer.

Påminn era djur att ni tycker om dem.
Nu ska vi försöka sova lite igen.

I väntan på veterinärbesök

Ska strax åka in till djursjukhuset för ultraljud och undersökning. Varit ute 4 ggr inatt och ingen matlust hos Dante idag heller. Hoppas på att de hittar något fel.

Nej till leverpastej

Tröttheten har nått oss. Efter 4 nätter med avbruten sömn blir man visst lite snurrig. Denna helg har vi inte gjort något annat än att gå ut och in och halvsovit däremellan. Dante börjar se lite tagen ut med och sover mycket, men är fortfarande i gott allmäntillstånd. Vi har varit ute ungefär var fjärde timme idag, men tyvärr har inte blodmängden minskat något, utan det ser värre ut idag igen. Det som oroar mig är att han inte vill äta idag. Varken torrfoder, vanlig hundmat (fast jag köpte fjäsk-sorten som alltid går hem) och inte ens en korvbit eller leverpastej.. Tackar man nej till det så är något på tok. Resultatet är att magen kurrar högt. Fick i honom en liten klick fil till slut.

Ska ringa djursjukhuset imorgon igen och höra om de kan titta på honom på nytt, eller om jag kan komma in med ett till urinprov som de kan göra odling på. Kanske måste man bara veta vad det är för sorts bakterier och hitta en antibiotika som matchar bättre. Det har nu gått 5 dagar och jag har inte sett någon förändring i blodmängd, förutom att vi behövt gå ut lite mer sällan.

Önskar så att han blir frisk snart igen så att vi kan åka ut på äventyr tillsammans.

En bild från när vi vilade på soffan idag - Dante med nosen i mitt knäveck.

Hälsostatus och lätt aktiveringstips

Ska inte ropa hej än, men jag tror faktiskt att det är lite bättre med patienten nu. Inatt var vi bara ute kl 02:00 och sedan 05:50 (men det är ju nästan morgon), jämfört med förra natten då det var tre turer. Han sov också bättre - alltså somnade på riktigt och låg tätt intill mig under täcket, istället för halvsovande uppepå täcket. Såg inte ut att vara så mycket rent blod heller utan mer röd/blodblandad urin, vilket är en förbättring. Räknade att det blev 11 st promenader igår, på 10-25 min var, så att han i lugn och ro kunde gå och försöka kissa det som behövdes. Konstigt nog är jag inte trött idag.

Man behöver ju inte bara fokusera på att han är sjuk och efter senaste promenaden vid 09:30 ville han gärna leka lite. Då jag fortfarande vill uppmuntra dragkamp eller brottning så fick han göra en av de saker han tycker bäst om - riva sönder saker!

Tog en helt vanlig tom äggkartong och lade i några mjuka godisar. Eftersom hundar har så fantastiskt luktsinne så spelar det nog ingen roll vad man lägger i för sort, bara det är något som intresserar dem.

Tyckte den höll ihop bra om jag bara stängde den och det är nog inte bra att använda tejp om hunden vill tugga på kartongen. Kanske fastnar det tejplim på tänderna eller så råkar den fastna i läppen eller något? Minns ju hur det var när man var liten och skulle bita av tejp för att man inte orkade hämta en sax och sen fastnade den på munnen - aj!

Denna kartong hade redan hål på sidorna, men annars kan man göra några själv med en sax eller bara riva upp ett par luckor. Dels för att hunden ska känna lukten av godiset, eller om man har en hund som inte är så förtjust i att riva/ha sönder saker, så kan den istället försöka lista ut hur den ska försöka få godisarna att trilla ut genom hålen. Ritade en pil till öppningen:

Sedan var det klart! Började med att hålla upp kartongen så att Dante skulle få nosa och inse att det fanns något gott därinne:

Det tog inte många sekunder innan den var ett vrak:

Och belöningen mumsades upp: