Hönsmamma

Jag hade läst på mycket om att ha höns, men inte trodde jag att de skulle bli tama så fort! När jag går in till dem gör jag ett speciellt ljud och de kommer springande. Från att ha varit vettskrämda när de kom hit äter de nu ur min hand och hoppar upp i mitt knä. De är verkligen roliga små filurer. Skulle kunna titta på dem en hel dag. Bättre avslappning får man leta efter. Alla tankar som vanligtvis far runt blir mer och mer suddiga.

För Dante har det varit som en föryngringskur - han får terrierfnatt och springer i cirklar, samt är piggare än vanligt. Han vill ha uppmärksamhet hela tiden eftersom han märkt att den nu måste delas med dunbollar med rysk pälsmössa, men han tycker samtidigt att det är hemskt spännande med nya kompisar.


Skylten lackad och på plats.

Dante väntar snällt, fastän dörren är öppen. Nu är en fjäder på plats så att dörren hålls stängd.

Halva styrkan.

Testar sandbadet.

Somnar en kyckling på ens ben får man snällt sitta kvar, sådana är hönsmamma-reglerna.

Vackra småkryp

Jag har börjat sätta förstoringsglaset mot vad som faktiskt finns i trädgården. Det är alldeles fullt av liv. Att fånga alla mystiska och vackra kryp är inte helt lätt, då en fjäril inte sitter still särskilt länge, men jag tror att jag kommer att spendera en del tid bland blommorna framöver.







Hittade även denna lilla snigel som åkte snålskjuts med en större kamrat:

Det är inte som det ser ut!

Det är ingen hundgård, även om jag testat att stänga in Dante:


Vad är det då? Vad sitter Dante och tittar på?



Jo, det är 8 st Dvärgsilkeskycklingar. De är ca 7 veckor gamla och de flyttade in igår. De är såklart lite rädda över att vara på ett helt nytt ställe, men de är i övrigt väldigt lugna. Dvärgsilke är den mindre varianten av Silkeshöns, som är en av de äldsta tamhönsraserna och man tror att rasen är ca 4000 år gammal. Den härstammar från Östasien och kännetecknas av dess speciella silkeslena och fluffiga fjäderdräkt som är mer som dun än fjädrar. De har också fem tår istället för fyra och blå hud.

Den här hönsrasen är väldigt lugn, social och nyfiken. De kommer att väga ca 500 gram som vuxna, så de blir inte så stora. Det kändes som en perfekt ras att börja med. Höns verkar lätta att sköta och jag älskar att bara iaktta dem. Ett perfekt sätt att varva ned. Dessutom ger de ägg som man kan äta med gott samvete, när man vet att hönsen lever bra.

Ställde ut en extra vattenskål ute, så Dante fick låna ut en.

Har snickrat på hönshuset och gården ett tag, mer bilder kommer sedan! Köpte dem av en underbar kvinna som hade flera olika hönsraser, vaktlar och papegojor. Visste att hon hade hund och när jag frågade hur de gick ihop med hönsen, undrade hon om hon kunde släppa ut hundarna. 6 st glada vovvar kom springande. De trivdes hur bra som helst med hönsen och rörde dem inte. Det var så fint att se massvis med djur av olika sorter som levde ihop.

Man får dock inte glömma att hunden är ett rovdjur, så i mitt fall kommer jag inte att ta några risker. Till en början får Dante vara på avstånd tills han kan slappna när han ser dem på håll. Men mitt mål är att han ska kunna vara med i närheten när jag gör hönsbestyr - kanske ligga på en filt. Till en början får han dock sitta utanför och titta.

Ett tag kvar tills de är gamla nog att börja lägga ägg, men vilken fyndig skylt jag målat va? ;-)

Kosläpp

Många uppspelta hundar på plats. Skall blandat med förtjust tjo och tjim från alla barn som samlats för att se när korna äntligen fick komma ut och beta i det gröna. Korna blev nog lite rädda när det var så mycket folk på plats. Det gick ganska lugnt till och en liten flicka jämte mig blev så besviken så hon skrek "- Men bli GALNA DÅ!".

Djur gör mig alltid så glad och det var verkligen roligt att få besöka en riktig bondgård, även om det inte var första gången. När jag var liten hade mina föräldrar en dammvippa gjord av riktiga fågelfjädrar/dun, som jag brukade klappa och stryka mot kinden för att jag så gärna ville ha ett husdjur. Det var det närmaste husdjur jag kunde komma då. Nu har jag ett, även om han saknar päls. Och jag är lika lycklig för det!