Tvillingkoppel

Tvillingkoppel är en smart liten grej man sätter på ett vanligt koppel, så att det blir tvådelat i bortre änden. Jag hittade ett sådant när jag städade och kom på att jag borde använda det idag när Esra hälsade på en stund. Jag hade planerat långpromenad, men ville gärna slippa koppeltrassel då man möter många cyklister på den rundan.

Delarna på tvillingkopplet har två olika längder, så att hundarna inte hamnar jämte varandra (för att undvika att det blir tävling), så den ena hunden hamnar ett snäpp längre fram. Dante fick den längre biten så att han hade ett litet försprång eftersom han tar kortare steg. För de mesta gick de bredvid varandra ändå.






I början var det lite ryckigt när de stannade för att nosa i otakt, men de förstod ganska snabbt att de var beroende av varandra för att det skulle flyta på smidigt. Kände mig så nöjd när det bara fungerade! Vad skönt att gå långt utan att behöva krångla, reda ut ihoptvinnade koppel eller bli dragen åt två olika håll.

Vilken fröjd det var att gå med dem med ett så litet hjälpmedel.






Sista biten fick de nosa på varsitt håll och efteråt fann de båda ro och somnade i soffan innan Esras matte hämtade henne igen.
Snudd på 20.000 steg blev det idag! Energin börjar återvända.

Dante 7 år!

Åren går. Det känns som att det var igår jag sprang de tre trapporna upp och ned, flera gånger per dag med en liten valp i mina armar. På morgonen fick jag hålla honom med en arm och dra på mig mjukisbyxorna med andra handen, så att han inte skulle hinna kissa på golvet.

Ändå är detta inte något som jag minns som jobbigt från valptiden, utan något helt annat.





De grannar eller förbipasserande som hade eller hade haft hund skulle genast ge mig "goda råd", trots att jag inte bett om det. (Jag kan bara föreställa mig hur det är att ha små barn.) Ser man ung ut och har en valp så verkar många människor känna att de måste tala om för en hur det här med hund fungerar. Säkert tänkt att vara omtänksamt, men inte om man inte bett om det. Det blev snabbt tröttsamt att bli bombarderad med information, speciellt då alla hade olika filosofi och jag ville göra på mitt sätt. Man blir ganska förvånad över vilka tips som kommer spontant.

Nåväl, den tiden är förbi och idag blir min nakna kompis 7 år!  Det firades med leverpastejtårta garnerad med korv i morgonsolen:





Han fick också ett paket på posten, adresserat till honom själv!



Ett skojigt födelsedagskort med musik inuti och massa gott godis. Han fick testa en sort idag. Lyxiga miniribs!







Av mig fick han ett paket som han fick öppna själv, eftersom ett av hans stora nöjen är att riva papper:



Prassel, prassel. Vad kan det vara?







En enorm leopard-orm!

Runt lunch började någon träna skytte i skogen bredvid och Dante blev förskräckt. Av någon anledning har han blivit skotträdd på äldre dagar. Hans solstund i utemöblerna blev förstörd och han sprang in och gömde sig i badrummet. När jag bett honom gå ut därifrån satt han under bordet i köket och skakade. Inte nog med det så kissade han på golvet av rädsla.
De skjuter fortfarande men jag har lyckats lugna ner honom och han ligger nu vid mina fötter under täcket.
Nyss hörde jag en lättnadens suck och efter en tupplur är det förhoppningsvis glömt!

Årets första fästing

Har haft tur och endast behövt plocka tre eller fyra fästingar från Dante under hela hans livstid. Idag när han låg på gräset såg jag på långt håll något blänka till på honom och förstod genast vad det var. Årets första fästing. Usch! Som tur var fästingplockaren i närheten och hela lossnade lätt och allt följde med.

Fördelen med en hund utan päls är att de syns direkt, samt att fästingarna tycks ha svårt att bita sig fast när de inte har något hår att ta tag i först.

Läste att det blir enormt mycket fästingar i år på grund av den milda vintern, så nu får man vara uppmärksam. Glöm inte att kolla och känna igenom hunden varje dag. Huu!

Vår på Öland

Nu är vi hemma igen efter en kort semester på Öland. Trots få dagar hann vi med att se otroligt mycket. Dante somnade direkt efter kvällsmaten samtliga kvällar och sov även hela vägen hem, vilket var skönt. Vad mycket det gör att komma iväg ibland. Nu har jag många fina minnen att leva på framöver.

Rekommenderar det verkligen till hundägare, även om det är många naturreservat där man får hålla hunden kopplad. Perfekt såhär på våren, innan det är för varmt och fullt med folk.

Långe Erik.

En liten Rödhake hade flugit in i ett fönster och vilade upp sig. När ornitologen kom dit för att kontrollera, hade den redan piggnat till och flugit iväg. Tur!

Utsikt från luckan i fågelskådar-huset.

Vackra kameldjur som långsamt åt sin frukost.

Highland Cattle.Kompisar! Dante villerusa in, men det kändes inte som en bra idé, även om de var söta.


Doften av tång, snäckor och hav upptog Dantes alla sinnen och selektiv hörsel aktiverades. Jag tror faktiskt aldrig att jag haft med honom till någon riktig havsstrand förut. Det finns alltid något nytt att upptäcka! Hursomhelst, så tycktes han njuta av det och se det som ett väldigt spännande äventyr.
Även om det var soligt, så blåste det ganska mycket vid vattnet, så han fick för det mesta behålla den grå overallen på.

På vägen ned till Öland blev det dock ett premiärdopp!

Den nakna och havet

Paradiset Öland

Det tar inte många minuter innan man förstår varför så många åker till Öland. Vilka vackra landskap, sagolika torp och rikt djurliv det finns. Det är så mycket att se och beundra att man helt glömmer av allt annat, vilket är precis vad jag behöver.

Dante har nosat på Highland Cattle (håriga kossor med lugg), kräkts på Prinsessan Estelles promenad, poserat bland gulsippor och sprungit bland kvarnar. Hans ögon går nu i kors och han rör sig nog inte många meter till idag.

Det är just nu lågsäsong (allt verkar öppna 1 maj), men överallt är det folktomt och trots friska/ibland extrema vindar är det underbart att få utforska ön ifred. Det verkar finnas en uppsjö vackra promenadslingor och jag skulle inte ha svårt att sysselsätts mig här en månad. Det verkar också finnas en hel del hundvänliga boenden, samt att hundar som uppför sig får följa med in i Ölands Djurpark (även om det inte är öppet nu).

Alla fina bilder är på minneskortet i min systemkamera och jag har ingen dator med mig, så de kommer lite senare, men några stycken tog jag med mobiltelefonens kamera så länge:





Ser ni vem som sitter på muren och njuter av solen?









Dante utanför Borgholms slott.





Här njuter vi av kvällssolen i sakta mak.

Nyservad och klar

Dante är nu nyservad och klar - klorna är klippta och filade, öronen rensade och tassarna städade.

Även väskan är packad med både tunn och tjock overall, ett regntäcke, vanligt koppel och flexi-koppel, samt ett par fleecefiltar om det blir kallt. Träningsgodis och ett par torkade struphuvuden som påskgodis.

Vad han ännu inte vet är att jag, för att ladda batterierna, har tagit en veckas semester, med start imorgon. Då bär det av ett antal timmar söderut, dit vi aldrig tidigare varit. Där ska vi lyssna på havets brus, leta efter vackra stenar och springa ikapp med vinden.

Vart vi ska visar sig imorgon.

Hund-TV

Återhämtning

Sakta fylls lite av energin på, tack vare att våren anländer. Alla små vackra ting påminner mig om att sakta ned för att ta in alla intryck och färger. Jag har kört slut på mig själv under hösten och vintern genom arbetet och har nu tvingats till att tänka om. Vad höll jag på med, kan jag undra. Precis när jag fått denna insikt om att stanna upp och tänka om så gick också en nära anhörig bort, vilket naturligtvis tog hårt eftersom det var någon med stor betydelse för mig, så lusten att skriva har inte funnits.

Men med Dante är det bra! Han verkar ha förstått att jag varit utmattad då han dragit ned på sitt eget tempo. Han har troget funnits vid min sida med sin varma kropp och förstående blick hela tiden. Att behöva gå ut några gånger per dag för en promenad har också varit ett bra måste då det tvingat mig att ta en paus.
I helgen fick han träffa nyfikna kycklingar hela tre gånger. Jag såg det som en slags träning i självkontroll för honom - att titta på dem en liten bit ifrån och samtidigt försöka hålla sig lugn. Jag tror säkert att han skulle jaga dem om han fick chansen, men efter en stunds pipande kunde han ta det lite lugnt. Oavsett så tyckte han att det var hemskt spännande!

 Visst är de vackra?