Nervöst möte och en fisketur

Efter tre dagars bildfärd med många pauser var vi äntligen på plats i Lapland. Vi välkomnades av alldeles underbart väder, jämfört med det som varit hemma.

Ska jag vara ärlig så var jag lite nervös över hur Dante skulle uppföra sig hemma hos mina morföräldrar som aldrig träffat honom, trots att han nu är 5 år (han har fått stanna hos hundvakt när jag åkt tidigare). De har själva haft många hundar, men alla har varit jakt-, vakt- och gårdshundar som bara varit inomhus när det varit olidligt kallt.

På nästan varje gård/hustomt där uppe finns en hund och de varnar ägarna när folk går förbi och följer med ut på jakt. Det är inget man bara gosar med och jag har lärt mig mycket om hundars beteende (även den hårda vägen) genom att handskas med denna typen av hund när jag var yngre. Min mormor hade berättat för en granne att hennes barnbarn snart skulle hälsa på och att hon har en hund utan päls. Han hade bara skrattat och sagt att "sådana finns inte ens". De som bara ägt "Ramboversionen" av hund - hur skulle de nu reagera när jag hade med mig en liten prickig griskossa utan hår, som inte ens skäller?

Eftersom Dante nu skulle bo inomhus med oss och detta var lite tabu, så ville jag ju självklart att han skulle bete sig uppfostrat och fint. Inte rusa fram- och tillbaka, riva i saker eller hoppa som han ibland gjort av glädje när vi hälsat på någon. Det kändes även som en slags eldprov för mig i min uppfostran. Hade jag lyckats, eller hade jag ingen koll när det var så många nya människor och ett nytt hus?

Det visade sig att jag oroade mig alldeles i onödan och jag blev väldigt stolt! Inget Vilda Västern a' la Terrier alls. Det jag hade med mig var en änglahund hela tiden. Han hälsade lugnt, tittade igenom huset och hade sedan fullt upp med att hålla koll på vad alla gjorde, men höll sig ändå respektfullt i bakgrunden. På något sätt verkade han känna på sig att det var äldre människor som man ska ta det lite lugnt kring, precis som han tar det försiktigt med barn nuförtiden. Han sov i min mormors knä när hon gungade i gungstolen och låg snällt på vardagsrumsmattan medan vi åt mat.

Det kunde inte gått bättre.

Även om det varit en del mygg så att vi mest varit inne på kvällarna, har det blivit en hel del utomhusliv på dagarna:

Lapland - kvällsfiske i älven.

En glad hund var också med och fick apportera i vattnet.

..och gotta sig i solen efter ett dopp.

Lite napp blev det. En långhalsad plutt undersöker älvmonstret.

Det var nog värt den långa resan. All inclusive-semester med massa snälla människor är toppen.