Men det här? Det är som om de bott tillsammans jämt. Vi träffades utanför huset först och de verkade tycka om varandra direkt. Esra väckte Dantes lekfulla sida och det var som om han äntligen träffade en hund som inte tycker att han är för jobbig och intensiv. De har jagat bollar, varandra, lekt dragkamp och sov jämte varandra bara efter ett par timmar. Hade förberett med att hämta mina gamla kompostgaller då jag trodde att jag skulle behöva dela av lägenheten, men till och med maten kunde de äta samtidigt utan att det blev något tjafs. Vilken dröm!
Esra är superduktig vad gäller att sitta ned och ha ögonkontakt innan hon får sin matskål. Samma sak när vi ska ut eller in genom dörren. Det märks att matte har tränat! Hon är så underbart mjuk i sitt sätt, busig, men så snäll och försiktig. Även om vi lekt hela dagen så har hon aldrig tagit i för hårt med tänderna/tassarna. Dante själv var mycket mer hispig som valp och man fick passa sig. Hon är också väldigt uppmärksam när man pratar med henne och även då Dante några gånger sagt till när han velat vila ifred - då har det har räckt med ett litet morrande så förstår hon.
Hur kan man låta bli att inte bli helt varm inuti när man har två söta hundar som går efter en hela dagen och uppför sig såhär perfekt?
Jag som inte trodde att jag skulle kunna göra något annat än att hålla koll på dem, kunde till och med diska, då de satt jämte mig på golvet och väntade snällt så att jag kunde se dem. Emellanåt pussade de på varandra.
Vilken tur att du hittat en kompis till Dante som han både kan leka med och slappa ihop med, inte alltid det fungerar men i det här fallet funkade det helt perfekt. Så söta de är när de sitter bredvid varandra, en jättegullig hund den där Esra, verkar så förståndig trots att den bara är ett halv år.
ReplyDeleteJag håller med dig man kan inte bli annat än bli varm i hjärtat när man ser dina bilder
ReplyDeleteÅh jag blir faktiskt lite blöt i ögat utav dina fina ord! Jag och maken är så otroligt tacksama över att du kunde ha våran lilla guldklimp och att det gick så himla bra! Jag är även så fruktansvärt stolt över Esra som förstår att samma regler gäller överallt, inte bara hemma. Vi har jobbat hårt med henne och nu känns det verkligen att alla upprepningar, belöningar och tjoande röster har varit värt det! Trots att grannar och folk runt i kring oss nog tyckt att den där hundägaren inte riktigt kan ha alla häster hemma.
ReplyDeleteTusen tack ännu en gång! Hoppas att vi kan hitta på något snart och jag vill fortfarande bjuad över dig som tack. Du kommer inte ifrån det! ;)
Kram!
Det blev så tyst när hon for, man vänjer sig så snabbt. Det var både en mysig, rolig och lärorik helg. :-) Hjälper gärna till igen, när som helst! Hon har ett så mjukt och vänligt sätt, var lätt att ha att göra med på alla sätt och hade förväntat mig mer "virvelvind" än så. Som jag nämnde så var det Dante jag fick säga åt första kvällen för att han blev för uppspelt. Men han stressar å andra sidan upp sig ganska fort när han kommer igång. Han är oftast väldigt lugn, eller på max. Tyckte det var så intressant att se hur de tog efter varandra i olika situationer också, varför jag om jag hade två hundar hade velat lägga ned mycket tid på separat träning, vilket känns omöjligt när man är själv. Men det är kul att man får möjligheten att njuta av det en kortare tid såhär. :)
ReplyDeleteDet med dörrklocke-pling blev ju lite kaosartat också, såhär i efterhand hade jag nog bett dem vänta bakom kompostgaller, släppt in er och sedan väntat tills de lugnat ner sig innan de fick hälsa. Men.. en annan gång! :-)
Kram
Ja men visst gör man det, tycker det är samma sak när man har folk som sover över och sedan åker hem. Blir alltid lite deppig efteråt. :) Det uppskattas verkligen att du vill hjälpa till, nu kanske vi kan gå på bio lite tidigare än planerat. Det här med ensamträning går nämligen väldigt trögt med den här lilla fröken. Vrål vrål är de ljud som kommer ifrån henne än så länge. Jobbar på att få henne trygg i köket först när jag gör andra saker och det går sakta men säkert. :)
ReplyDeleteVi lånar mer än gärna ut henne fler gånger även fast vi kanske inte har något planerat om du vill känna på mer hur det är att ha två hundar.
Mjo det här med pling på dörren är svårt, jag brukar försöka fösa in henne i köket och sedan ignorerar vi henne tills hon satt rumpan i backen och är någelunda lugn. Efter det brukar det gå att hälsa på henne fast hon stissar upp sig ganska snabbt igen. Det är ju sååå kul när någon ny människa kommer och hälsar på ju! ;)
Krya på dig ännu en gång!
Kram!