Sakta fylls lite av energin på, tack vare att våren anländer. Alla små vackra ting påminner mig om att sakta ned för att ta in alla intryck och färger. Jag har kört slut på mig själv under hösten och vintern genom arbetet och har nu tvingats till att tänka om. Vad höll jag på med, kan jag undra. Precis när jag fått denna insikt om att stanna upp och tänka om så gick också en nära anhörig bort, vilket naturligtvis tog hårt eftersom det var någon med stor betydelse för mig, så lusten att skriva har inte funnits.
Men med Dante är det bra! Han verkar ha förstått att jag varit utmattad då han dragit ned på sitt eget tempo. Han har troget funnits vid min sida med sin varma kropp och förstående blick hela tiden. Att behöva gå ut några gånger per dag för en promenad har också varit ett bra måste då det tvingat mig att ta en paus.
I helgen fick han träffa nyfikna kycklingar hela tre gånger. Jag såg det som en slags träning i självkontroll för honom - att titta på dem en liten bit ifrån och samtidigt försöka hålla sig lugn. Jag tror säkert att han skulle jaga dem om han fick chansen, men efter en stunds pipande kunde han ta det lite lugnt. Oavsett så tyckte han att det var hemskt spännande!
Visst är de vackra?
No comments:
Post a Comment