Rädslor

Tidigare har det gått bra att röra sig i stadsmiljö, men efter att en "raggar-Volvo" först saktat in och sedan gjort en rivstart jämte mig och Alice på en kvällspromenad, så tycker hon nu att alla fordon och höga ljud är otäcka.
Det är inte som när Dante gick igenom spökåldern och skällde på soptunnor, utan hon får panik och försöker fly med alla medel, kastar sig åt alla håll, darrar och har svansen mellan benen. Inte helt lätt då hon glömt att hon ska göra sina behov ute och bara ser sig över axeln hela tiden och försöker springa iväg när hon är ute. Det resulterade i att jag fick springa ut kl 3 på natten och att hon lagt en korv på köksmattan.



Vad gör man då?
Min taktik har varit att låtsas som ingenting. Inte ömka, utan bara fortsätta promenaderna, men det har varit svårt då hon plötsligt drar som en oxe och bara vill gömma sig. Men jag kommer inte att ge mig, utan fortsätta tills hon märker att det inte är något att vara rädd för. Passande att jag ska vara här några dagar.
Tur är dock att jag har två hundar, då Dante fungerar utmärkt som en mentor. När han är med, så går det bättre. Han bryr sig inte om någonting längre och han kan hjälpa till att försäkra henne om att hon inte behöver vara skraj.



Tills vidare får jag bara fortsätta att nöta på. Gå och gå och gå. Hon har också fått sitta på den inglasade balkongen och titta på trafiken utanför i ett par timmar idag, medan Dante solade sig och jag drack kaffe. Dessutom ska jag ta med henne på en busstur idag. Får se hur det går. Får komma ihåg att ta med mig mycket tålamod.
Imorse var vi i en hundrastgård på ett friluftsområde i närheten. Dante som brukar sova till runt kl 09:30, fick gå ut redan kl 06 imorse, då jag behövde hans hjälp med Alice. Han var först sur, men piggnade till när han kom ut och fick lite korvsmulor efter att ha gjort lite tricks.