Igår tog jag en busstur med Alice, som plötsligt blivit rädd för alla typer av fordon och höga ljud. Min taktik har varit att bara nöta på och inte ge efter, utan alltså fortsätta att vara bland trafik och låtsas som ingenting, för att visa henne att det inte är något att vara rädd för. Även om jag har bil, så kommer det säkert en dag då vi behöver använda lokaltrafiken, så det är lika bra att börja tidigt. Jag var på plats ca 15 minuter innan bussen skulle gå. Satte mig ned på en mur och Alice fick sedan sitta mellan mina knän och bara iaktta bilarna som åkte förbi. Jag belönade och klappade henne på bröstet när hon slappnade av litegrann.
Då jag visste att hon skulle vägra gå på bussen valde jag att bära in henne för att slippa den "diskussionen". Gick till mitten av bussen så att hon skulle ha gott om plats omkring sig. Hon satte sig på rumpan och gungade med. Såg lite förvirrad ut, men inget mer. Det gick verkligen över förväntan. När vi skulle av vågade hon inte kliva av själv eftersom de automatiska dörrarna gjorde ett läskigt ljud, så jag bar henne ut. Hade inte busschauffören haft så bråttom, kunde jag kanske lockat ut henne, men det kommer fler tillfällen.
Imorgon höjer jag ribban ännu mer. Då blir det buss igen, samt spårvagn.
I övrigt har jag fortsatt att träna med henne i stadsmiljö, med Dante som hjälp. Vi har också gått mycket i skogen och tittat på hästar. Som belöning för hans exemplariska föredöme fick han en nedsmulad köttbulle i lunchen. Han var noga med att filtrera bort allt annat. Vore ju hemskt om man råkade äta torrfodret!
No comments:
Post a Comment