För några dagar sedan kom jag med den här orkidèn och innan den hunnit blomma ut försvann du. Det blev bråttom att packa, lasta hundarna i bilen och fara söderut, men precis innan vi var framme tog du ditt sista andetag. Döden väntar inte. Nu är jag trött på cancer. Nu får du inte ta fler.
Det är tur att jag har två små att krama om. Idag fick de njuta i vårsolen. Här har snödropparna redan tittat upp genom gräsmattan och snön har helt smält bort. Dante hade nakenpremiär och har redan blivit lite mörkare i färgen.
No comments:
Post a Comment