När jag var yngre satt jag ofta inne i mörkret framför datorn, vilket i och för sig ledde till bra saker yrkesmässigt, men såhär i efterhand värdesätter jag solljuset så mycket mer. Man känner riktigt hur det ger energi.
Det märks att det även påverkar hundarna på ett positivt sätt, speciellt Dante, som inte gärna går mer än en kort promenad om det är riktigt kallt. Idag hade han raketfart när han fick springa lös! Det var som små glädjerus. Så härligt att se.
Jag börjar fundera på om Alice druckit Red Bull till frukost - hon som var så lugn börjar nog bli ett tonårsmonster nu. Det är svårt att fotografera henne när hon inte tittar åt ett annat håll, för hon hoppar, försöker äta upp kameran, vill leka, vill skojbråka. Samtidigt är det jättehärligt att se att hon kommit ut ur sitt något blyga skal och att miljöträningen börjar ge effekt. Hon vågar släppa loss ordentligt. Tur att jag har en stor inhägnad på gården där jag kan trötta ut henne med bollkastning och annat.
En sak jag har väldigt lätt för att glömma är passivitetsträning. Jag är bra på att komma ihåg allt man bör göra, men det är viktigt att ibland också göra.. ingenting! Kunna stå eller sitta lugnt en stund utomhus. Belöna när hunden slappnat av. Detta kommer att löna sig den dagen man träffar en bekant på stan och vill prata oavbrutet en stund, utan en hund som låter, drar i kopplet eller gör annat för att få uppmärksamhet. Det är säkert nyttigt för oss människor att stanna upp en stund med. Behöver inte vara långa stunder, utan ett par minuter då och då.
Det har gått bra att promenera med två hundar. De har varsitt koppel istället för tvillingkoppel eftersom de har så olika höjd. Jag har dem båda på vänstersidan. Alice brukar ha lite kortare och Dante lite längre då han går ytterst. När vi kommer till något säkert ställe släpper jag Dante så att han får springa av sig, men Alice får vänta tills hon är äldre och vi har en fullt fungerande inkallning. I den här åldern är det för mycket annat som kan locka.
Det märks att det även påverkar hundarna på ett positivt sätt, speciellt Dante, som inte gärna går mer än en kort promenad om det är riktigt kallt. Idag hade han raketfart när han fick springa lös! Det var som små glädjerus. Så härligt att se.
Jag börjar fundera på om Alice druckit Red Bull till frukost - hon som var så lugn börjar nog bli ett tonårsmonster nu. Det är svårt att fotografera henne när hon inte tittar åt ett annat håll, för hon hoppar, försöker äta upp kameran, vill leka, vill skojbråka. Samtidigt är det jättehärligt att se att hon kommit ut ur sitt något blyga skal och att miljöträningen börjar ge effekt. Hon vågar släppa loss ordentligt. Tur att jag har en stor inhägnad på gården där jag kan trötta ut henne med bollkastning och annat.
En sak jag har väldigt lätt för att glömma är passivitetsträning. Jag är bra på att komma ihåg allt man bör göra, men det är viktigt att ibland också göra.. ingenting! Kunna stå eller sitta lugnt en stund utomhus. Belöna när hunden slappnat av. Detta kommer att löna sig den dagen man träffar en bekant på stan och vill prata oavbrutet en stund, utan en hund som låter, drar i kopplet eller gör annat för att få uppmärksamhet. Det är säkert nyttigt för oss människor att stanna upp en stund med. Behöver inte vara långa stunder, utan ett par minuter då och då.
Det har gått bra att promenera med två hundar. De har varsitt koppel istället för tvillingkoppel eftersom de har så olika höjd. Jag har dem båda på vänstersidan. Alice brukar ha lite kortare och Dante lite längre då han går ytterst. När vi kommer till något säkert ställe släpper jag Dante så att han får springa av sig, men Alice får vänta tills hon är äldre och vi har en fullt fungerande inkallning. I den här åldern är det för mycket annat som kan locka.
No comments:
Post a Comment