Besökshund

Det är roligt att se hur hundar på ett par sekunder får de flesta människor att le, skratta och öppna upp sig. På nästan varje promenad vi går, så lyckas Dante få någon att se glad ut, speciellt nu på vintern då han har sina kläder på sig. Många är nyfikna på vad han är för en konstig liten krabat, eller vill bara hälsa på honom. Eftersom han träffar så mycket folk och jag lagt mycket tid på miljöträning så klarar han av att slappna av i de flesta situationer, samt är lugn bland alla typer av människor. Han vill hälsa på alla, viftar på svansen och viker bakåt öronen. När han blivit klappad och kanske fått ge dem en puss, så är det bra och han tar det lugnt. Är vi hemma hos någon så lägger han sig ofta i deras knä. Han har väldigt lätt för att knyta an till nya människor. Nu även barn, även om han var lite hoppig i sin ungdom.

Tänk om man kunde göra ännu fler glada? Kanske människor som behöver det extra mycket?

Jag har tittat på olika utbildningar för att bli diplomerad besökshund. Inte för att jag funderar på det som yrke, men jag skulle gärna, med hans hjälp, göra människor som är sjuka eller ensamma glada. Kanske hälsa på sjuka barn, eller på ålderdomshem. Med tanke på att han också saknar päls, även om man inte kan garantera att han är allerigfri för alla (även om jag inte träffat någon som reagerat), så borde det vara extra bra i vissa miljöer. Har läst flera artiklar om hur uppskattat det är i både skolor för barn med inlärningssvårigheter eller bland sjuka och äldre. Oftast har de kanske inte råd att anställa någon som kommer med sin hund, men gör man det på fritiden så är det säkert uppskattat.



Har hittat en distansutbildning, med en obligatorisk träff i månaden (i Stockholm) som jag nu funderar på. Eventuellt kommer jag att vänta till hösten, då jag nyligen bytte jobb och har så fullt upp där. Tror det vore någonting att satsa på!