Friday, January 4, 2013

Att vara sams i stressiga situationer

Kvällstid, dagen före julafton. Många trötta resenärer vill hem till släkt och vänner för att fira jul. Det är varmt och trångt på tåget. De flesta har två eller tre väskor med sig. I den lilla djurvagnen trängs ca 15 hundar, alla i storlek medium eller large, förutom Dante och en sömnig Chihuahua. Av någon anledning är djurvagnen precis innan bistron, vilket innebär att alla kaffesugna resenärer måste balansera sina brickor över den hinderbana som är sovande retrievers i gången. De får inte plats att sitta framför sina ägare och vart man än vänder sig har man en hund som försöker slumra.

Som tur är kan jag ha Dante i knät, men under bordet vid min sittplats måste en stor Rottweilerhanne, en Staff-tik och en Labrador få plats. Gången är full och det finns ingen plats att vända på sig. Under bordet vid våra sittplatser är det ett element och den stora Rottweilerhannen får det väldigt varmt. Han bränner rumpan på elementet och gnyr till, skäller någon gång. Han får panik och vill ut. Jag vill också ut, det är ingen rolig tågresa.

Varje gång den stora hunden med bränd rumpa gör ett ljud ifrån sig så är det en kvinna som för sig själv säger "Men Herregud..", "Men inte nu igen..". Hon tittar åt vårt håll, skakar på huvudet och himlar med ögonen. Hon suckar högt och pussar på sin egen hund som tur nog fått en bra plats på golvet.

Jag försöker alltid koppla bort negativa människor och vill inte låta dem ta min energi, men jag känner hur jag blir mer och mer arg. Det är som att hon försöker markera att han är en dålig hundägare, för att hans hund är den enda som inte kan vara tyst. Till slut ryker nästan kvinnan och ägaren nästan ihop och ropar saker till varandra.

Jag väljer att inte lägga mig i, men jag kan inte hjälpa att förundras över hur fascinerande det är att 15 hundar gjorde det bästa av situationen och kunde hålla sams på ett minimalt utrymme, men inte vi människor?

image

(Dante på tåget hem, där han lyckligt nog fick en helt egen plats.)

2 comments:

  1. Människor som är så där irriterade över att en hund gnyr eller skäller till, de är inga hundmänniskor eller så är de så stressade att de inte tål någonting, fasen vet om de ens ska åka tåg. För på tåg får man finna sig att det är trångt, åkte X2000 till Skåne för flera år sen, det var fruktansvärt trångt, skulle inte gått att få in den minsta lilla hund, för det var väldigt liten plats för fötterna, nej tacka vet jag gamla tiders tåg, de med egen kupé det var tider det. Idag får man vara glad om man får plats med resväskan någonstans på tåget.

    Jag tror nog att om folk ska välja att åka tåg långa sträckor så måste det göras något åt de trånga utrymmen som är ombord på tågen. Alla måste få sitta ordentligt, hundar får man betala extra för och då måste de också få sitta bekvämt , det är inte meningen att de ska bränna sig på elementen, för då har standarden sjunkit bra långt ner. Hade jag varit du, så hade jag satt tanten på plats, frågat henne om hon skulle tycka det var ok om det varit hennes hund som bränt sig på elementet. För antagligen såg hon inte ens att rottweilern brände sig på elementet.

    ReplyDelete
  2. Ja vad ska man säga, dumt folk finns det överallt, men hut går hem förr eller senare.

    ReplyDelete