(Ovan: Dante ser skärpt på filmen och väntar på att hundarna ska återvända.)
Hitchcock var mycket fäst vid rasen Sealyhamterrier, som jag inte sett så många utav i Sverige. (Här finns en artikel på engelska, om honom och hans hundar, samt några bilder på dem om inget annat: http://www.spellboundbymovies.com/2012/05/16/for-the-love-of-film-blogathon-alfred-hitchcock-his-terriers/) I artikeln står det att bandet mellan Sealyhamterriern och dess ägare nästan är magisk, vilket säkert inte är unikt för just denna ras, men det är något med terriers som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kanske är det glimten i ögat som talar om att de ofta är väldigt starka och orädda personligheter, som gör precis som de vill, även om de är fångade i en väldigt liten kropp. Visst har jag träffat fega exemplar också, men tänker på de där karaktäristiska små typerna som tror att de är störst och tuffast i världen.
När jag växte upp spenderade jag många timmar med näsan i hundraslexikon och på utställningar. En sak var klar - absolut inte en terrier. Små, envisa, bjäbbiga, jobbigt skall, sedan verkar de nästan alltid ouppfostrade. Jag skulle ha en långhårig Collie. Lättlärd, lugn och vänlig.
Men vad blev det? Ångrar jag mig? Nej. Vad jag lärt mig är att storleken är väldigt behändig, speciellt i bil, buss eller på tåg. Vi får båda plats i soffan eller i en liten säng, till och med i en sovsäck! Envis? Oja. Men en envis hund har också lärt mig att få tänka över mitt sätt att lära ut. Metoden som ofta står i böckerna fungerar sällan. Vad gör man då? Man får improvisera! Försöka komma på hur man ska vara både spännande och intressant. Jag har fått utmana mig själv genom att motivera på flera olika sätt. Det som fungerade igår, kanske inte biter idag. Det ställer krav på min fantasi och utmaningen har gett mig mycket erfarenhet. När man lyckas har det också känts så mycket större. Bjäbbig? Finns sådana, men som tur är så skäller inte min, bara ett skall om han vill att jag ska ta itu med något. Ouppfostrade? Visst är det kola i öronen ibland, men bara när det är på ett roligt sätt. Då får man återigen motivera på ett annat eller nytt sätt. Monotona och repetitiva övningar är inget för en pigg hjärna. Sitt fint 10 gånger i rad kan du göra själv!
Blir det någon mer hund i framtiden för mig, så blir det nog en terrier igen. Tror inte jag vill vara utan den kaxiga personligheten i en liten kropp.
Och vill man ha någonting större, så finns det många varianter som man inte tänker på direkt. Bland annat den stora och mycket aktiva Irländska Terriern:
(Bild lånad av Wikipedia.)
Jag hade inte tänkt mig en terrier men det bara blev så och visst har de mycken humor men de skiljer sig inte så mycket mot en tax, jag hade strävhårstaxar och är det någon som är egennyttig så är det verkligen taxar. Knäck i lurarna var väldigt vanligt, inte göra något om det inte lönade sig, så allt det visste jag redan. Så det var egentligen inte så stor skillnad, den enda skillnaden är förstås att en Jack Russel är mera aktiv än en tax, visst taxen är mera utstuderad på hyss, speciellt när de är flera men även i ensamt majestät så kan de göra massor med hyss, sen se oförstående oskyldiga ut. Humor har de i stora mått, så är man inte begåvad med det så ska man inte skaffa en tax men jag tror det gäller samma för terriers, åtminstone det jag sett hitintills.
ReplyDeleteDe flesta hundar gör inte alltid som man säger, de hittar ibland på egna grejer som är mera spännande än de matte ber om. Den första hunden jag hade som vuxen var en rondell med flera raser i, den var oerhört smart och lättlärd när den hade lust. Sen kom taxen in i mitt liv och det blev några stycken, under 26 års tid. Nu är det en Jack Russel terrier som huserar här och det har satt sina spår, han är smart och lättlärd, när han inte har knäck i lurarna förstås. En trevlig hund med mycket bus i, lite vaktmästare men eftersom jag bor på skogen, så tycker jag att det bra att han talar om när han hör något. Älskar människor, en tuff hund och lite stöddig men ännu bara en unghund, som måste lära sig vad man får och inte får.