När jag sover ligger det en varm, ihoprullad boll med stora fladdermusöron och prickig mage mot min rygg. När det blir för varmt för mig flyttar jag en bit och han skyndar sig att flytta efter och lägga sig så nära det bara går. I början trodde jag att han var stum, men då han både skäller och morrar i sömnen så är det nog inte så. Han är troligtvis bara noga med att välja sina ord, precis som jag. Ibland fiser han i smyg under täcket och det är nog enda gången han stiger upp före mig.
Jag älskar hur han får främmande människor att le på ett par sekunder. Och hur han får små barn att skratta när han har sin vinteroverall på sig och de märker att det är öppet där bak, så att rumpan syns. Hur han får små rynkor i pannan när han försöker översätta vad folk pratar med honom om. Och sist, men nästan viktigast, att han påminner mig om att man det är viktigt att leka, fjanta sig och ha roligt, även om man är vuxen.
Katarina heter jag, är 25 år gammal och arbetar som IT-Tekniker. Jag är en helt vanlig hundägare och den här bloggen kommer att handla om ett vardagligt, men aktivt hundliv tillsammans med min 5-åriga hanhund Dante, av den ovanliga rasen American Hairless Terrier.
Med små medel hoppas jag kunna inspirera andra hundägare till en roligare vardag.
P.S: Jag borde kanske inte inlett med att erkänna för er att han får sova i min säng, men han har faktiskt en egen finfin ljusblå bädd.
Den är väldigt skön att sova jämte.
Kan man ha hunden i sängen så inte är det något fel men jag som är lite allergisk, kan inte tänka mig det. Fast jag är säker på att Felix skulle uppskatta att ligga nära, för han är ju bara en liten valp på 3 mån. Jag är allergisk men om jag inte har hund, så kan jag heller inte vara nära någon människa som har hund eller annat djur. Jag tycker att Dante har ett bra hundliv, med en ägare som vet att all sorts aktivitet för hunden är bra. För ingen hund mår bra av att bara vara, de ska ha roligt, lära sig nya saker och känna att de är älskade.
ReplyDelete