Sommaren för fem år sedan hämtade jag hem en 10-veckors valp, som på pappret hette Skindividual Bamse. Tyckte inte att han såg ut som någon Bamse, utan mer som en liten plutt. Han såg ut som en Dante och följde efter mig vart jag än gick.
Jag hade velat skaffa hund i så många år, men kunde inte av olika anledningar. Hade längtat så att det gjorde ont, sprungit på utställningar och läst varenda hundbok jag kunde komma över, så det var ett stort ögonblick för mig när vi kommit hem och han rullat ihop sig till en liten boll och somnat i mitt knä.
Det var värt alla år av väntan.
No comments:
Post a Comment