Gick närmare och närmare. När jag hade ungefär 30 meter kvar, så tyckte jag att det såg ut som en stor hund med någonting jämte. Jag kisade med ögonen, men det var för mörkt. Gick ytterligare närmare och visst var det en stor svart hund. Det såg ut som att det låg någon på marken jämte.
Eftersom vissa hundar kan vara beskyddande så valde jag att först ropa "- Behöver du hjälp?". Inget svar. "- Har du ramlat?" ropade jag på nytt, men hörde inget.
Dante började morra och bli orolig. Jag sa åt honom att vara tyst och lockade glatt på hunden. Tyckte mig se en svansviftning i mörkret och en stor Rottweiler kom springande. Hälsade glatt på hunden och skyndade sedan mot personen. Där låg en man på mage, med ansiktet mot isen. När jag rörde vid honom så mumlade han: "- Jag klarar inte det här.." och jämrade sig. Jag kände stanken av sprit och förstod att han var för berusad att kunna ställa sig upp själv. Hunden hade dragit omkull honom och det var is överallt. Hade det bara varit snö hade han nog klarat det, men det var glashalt. Förklarade att jag skulle hjälpa honom upp och bad honom hålla på mina axlar medan han försökte ställa sig upp. Fick lyfta honom och även om han vägde dubbelt så mycket som mig så fick man krafter någonstans ifrån. Efter två försök gick det.
Frågade vart han var på väg och lyckades få ur honom att han var på väg till en vän som bodde längre bort i ett hus. Tog honom runt midjan och han fick stödja sig på mig. Ropade in hunden och tog dess koppel i andra handen och började leda bort honom till hans vän.
Ställde en del frågor för att försöka reda ut hur berusad han var och om han kunde klara sig själv eller om jag borde ringa Polisen. Han svarade korrekt på alla frågor och berättade om sin hund som var i fint skick. "- Hon är så snäll, men så stark ibland.. ", berättade han. 12 år gammal var hon. Han såg själv ganska vårdad ut och eftersom han både kunde gå och prata, så bedömde jag att han bara haft otur som ramlat och sedan verkar ha nickat till eftersom han inte kunde komma upp. Det var inte som att han var helt väck. Som djurvän kan man ju också fundera på om det var en lämplig person för att ha en hund, men hon var som sagt i gott skicka och det märktes att husse tyckte väldigt mycket om henne, även om han kanske inte mådde så bra inuti.
Ledde hem honom till hans vän som tog vid. Dante gick snällt bredvid.
Han sa att han haft tur att jag såg honom. Eftersom han inte ropade, hade man lätt missat det annars. Farbrorn hade kunnat vara en isglass på morgonen.
Tänk vad många saker vi hundägare ändå måste upptäcka då vi "patrullerar" städerna och skogarna, både tidigt på morgonen och sent på kvällen.
Ett lyckligt slut!
Dante pustar ut på golvet med bläckfisken som kudde:
Den mannen hade tur eftersom just du var ute på promenad med din hund, du ska veta att inte alla hade brytt sig. När jag bodde i Falun, så hittade jag en man i en portgång, han halvlåg och verkade helt borta. Massor av folk gick förbi men alla bara fnös och jag kunde höra orden fyllhund. Själv kom jag ifrån jobbet på krogen Holmen, jag sprang fram till mannen och försökte få kontakt med honom, han var dock inte kontaktbar men jag hade tur för portvakten på krogen ropade och frågade om jag behövde hjälp. Jag bad honom ringa ambulans, för jag sa att mannen är sjuk. Mannen hade fått insulinkoma, han luktade inte sprit men väl aceton, ambulanspersonalen kände igen mannen direkt, han kom iväg till sjukhuset och fick hjälp. Långt efteråt så tänkte jag på alla dessa som passerade, fnysandes om fyllhundar, jag har aldrig gått förbi någon som legat på marken utan att stanna och fråga om de behövde hjälp. Detta hände i centrala delarna av Falun i början av 70-talet, så man tycker nog att det borde varit flera som reagerat, tyvärr är det lika än idag de flesta går bara förbi, utan att bry sig det minsta. Har sett det på flera ställen runt om i vårt avlånga land, någon som ramlat omkull, men ingen verkar bry sig det allra minsta. Så den här mannen har dig att tacka för att han fortfarande är vid liv, för utan dig hade han med största säkerhet dött.
ReplyDeleteMen vilken tur att du undersökte saken! Utan dig hade det gått illa för honom. För mig är det väldigt konstigt att någon bara går förbi och som i ditt fall, att alla antog att han var berusad. Vissa kanske inte vill ha hjälp (speciellt om de druckit), men ligger någon ner så frågar man ju ändå. Kanske kan jag förstå Stockholm eller någonting liknande där någon tar en tupplur på en parkbänk, men ligger någon i en trappa så ju någonting fel. I mitt fall var ju mannen kraftigt berusad, men oavsett så kan man ju hjälpa till genom att ringa Polisen eller någon annan. Alla kan hamna snett här i livet och man vet aldrig bakgrunden. Vi måste ta hand om varandra.
ReplyDelete