Är det en varg?

Tyvärr inte, men en liten avlägsen och pluttig släkting ändå. Dock har jag hört honom yla några gånger i sitt liv och det var när han började bli runt året gammal och min dåvarande grannes tikar löpte. Dock var det inget varg-yl, utan mer.. ledsen och frustrerad säl-yl. Det visade sig bli värre med tikar framöver. För att göra en lång historia kort så blev han av veterinär diagnostiserad med satyriasis - manlig hypersexualitet. Då han mådde väldigt dåligt av detta och jag ändå inte tänkt använda honom i avel (är alldeles för okunnig för det), så valde jag att kastrera honom.

Det finns ju alltid en risk med operationer och det råder mycket delade meningar om att kastrera eller ej, men i detta fallet kändes det som ett bra alternativ. Hade läst att hundar kan bli slöa och annat, men som tur är blev det inte så för Dante. Får ofta frågan "Är det en valp?" då han blir väldigt uppspelt och lekfull när vi träffar andra hundar som han får umgås med, vilket är lite roligt då han blir 6 år nästa år. Stressen är borta, han är kontaktbar och avslappnad, kan umgås med allt och alla, är alltid pigg på att hitta på nya saker och kan även varva ned. Vissa saker har givetvis även med ålder och träning att göra, men jag fick bort allt negativt som han mådde dåligt av. Den enda nackdelen jag märkt är väl att han blivit mer intresserad av mat.

Jag känner att jag gjorde rätt kring de rådande omständigheterna, men om jag skaffade en hanhund senare i livet vet jag inte riktigt hur jag skulle göra. Kan inte säga huruvida det är bra eller dåligt i vanliga fall där hunden inte har några speciella problem, men om man endast tänkt använda sin hanhund till sällskap livet ut så kan jag tänka mig att det är frustrerande för den att gå runt och känna en massa drift men aldrig få utlopp för det.



Blev nästan 2 timmars promenad innan frukost idag - upp till Lugnet och snurrade runt där. En del vardagslydnad och klätterövningar på vägen. När vi kom hem var vi båda hungriga som.. vargar, där kom det igen. Det känns i vaderna såhär efteråt och en trött hund värmer mina fötter och snarkar gott.  Nästa gång ska jag nog själv klättra lika mycket som jag peppar Dante att göra - insåg idag att jag själv är ganska passiv medan jag kommenderar honom att fara upp och ned och hit och dit. Finns ju inget som hindrar mig för att studsa runt lika mycket själv? Tror kroppen skulle bli glad!