Stugstigen innan lunch

Bedömde att det nu går bra att börja motionera igen. Dante har mått bra de senaste dagarna och han har varit väldigt pigg. Efter en vanlig promenad blir han inte trött och jag märker att han vill hitta på någonting mer. Ville ändå börja med någonting lagom, för att sedan trappa upp och lät honom bestämma takten. (Full fart framåt!) Åkte upp till Lugnet efter en härlig sovmorgon och tyckte att Stugstigen på 4 km lät bra. Vilken härlig runda! Jag blir sällan trött av att promenera eftersom jag går så mycket, men det här kändes i benen och jag blev svettig. Både brant uppför och nedför, stenigt så att man fick lyfta på fötterna och lite snårigt här och där.

Det var någon skjutövning på övningsområdet i närheten, vilket var bra träning. Det small hela tiden och Dante spetsade öronen lite extra noga som på bilden nedan, men brydde sig i övrigt ingenting. Skönt, inte alls som när det åskar.


Blött och geggigt, men varmt ute ändå:


Stannar och lyssnar på alla skott en kort stund:



Jag har gått någon liknande runda där uppe tidigare, men jag tycker det var väldigt bra uppmärkt för mig som inte känner till området så bra. Gick inte vilse en enda gång!




Skor och tassar blev blöta, men det gjorde ingenting. Nästa gång får jag nog ta vandringskängor på mig. Det ömmar i benen och jag märker att jag inte rört på mig så mycket som jag borde de senaste veckorna med semester och efter att Dante blev sjuk. Ser fram emot att komma i form igen! Den här rundan blir det definitivt fler gånger. Nu ligger det (fortfarande) en rund boll med filt över i soffan som snarkar högt.