Hunden påminner om nuet

Det här med att leva i nuet har jag alltid tyckt är ganska svårt. Befinner mig ofta i att fundera på allt jag måste eller bör göra, vad jag ska göra imorgon, om jag glömt något eller om jag kunde gjort någonting bättre. Ett ökat behov av att vara tillgänglig med en mobiltelefon som plingar hela tiden med diverse notifieringar försvårar också när det gäller att bara varva ned och njuta av nuet och det man faktiskt har.

Förutom meditation och att komma ut i skogen som jag tycker hjälper, så fick jag ett fint tips från en gammal man jag träffade på en promenad. Han var nyfiken på Dante och sa att det var sällan folk tog sig tid till att prata med honom. Han önskade att jag skulle tänka på att ägna en liten stund varje dag åt att lägga märke till hur vacker världen är. Utav egen erfarenhet berättade han att man plötsligt är gammal och inser att man glömde bort att tänka på det. Det är först då man hinner lägga märke till hur fantastiskt det är att se fåglar flyga runt, lukta på vackra blommor och se solen glittra i vattnet i sjön.

Efter det har jag försökt ta mig tid till detta. I den här uppgiften tycker jag att hunden fyller en väldigt bra funktion. Man börjar och avslutar dagen med en promenad. Istället för att bara titta rakt fram och fundera på annat så har jag försökt titta uppåt ibland och på detta sätt upptäckt hur många vackra husdetaljer det finns i Falu centrum. Runda fönster, små torn, diverse utsmyckningar och vackra färgkombinationer. Ibland tittar jag nedåt och upptäcker en nyckelpiga som är ute på äventyr, eller en maskros som letat sig upp i någon spricka i asfalten. Ofta stannar jag och ser på himlen. Det brukar vara helt fantastiska solnedgångar som får mig att känna mig lycklig över att bo på en såhär fin planet:





Rutinerna med att ha hund gör även att man måste ta pauser för att gå ut, även om man är mitt uppe i någonting. Det kan ibland kännas jobbigt, men blir nästan alltid bra när man väl kommer ut. Har man fastnat i något, kan det vara bra att få komma tillbaka och se på det med nya ögon. Hunden påminner också om att det är dags att ta en paus för att leka, äta eller bara ta det lugnt tillsammans.

Tittar man på hur en hund beter sig på promenaden utan att man uppmuntrat till träning eller lek, så är den ofta väldigt upptagen av dofter och intryck. Deras nyfikenhet över att hela tiden gå vidare för att upptäcka mer tycker jag är inspirerande. Varför låser man sig till att ofta fundera på framtiden som man ändå inte kan förutspå?

Gillar också hur hundar anpassar sig till situationen. Åker vi någonstans funderar inte Dante på om han lämnade ett tuggben under soffkudden, om han borde tagit med sig en boll eller om han smutsade ner i hallen utan att städa upp. Han tycker bara att det är jätteroligt att vara på en annan plats och göra någonting annorlunda. Han är nyfiken på allt och alla människor han träffar. Det är en bra tankeställare och ser jag på saker på samma sätt, så kan jag lättare undvika stress. Är jag dessutom lugn, så är han lugn. Se bara på när bussen var sen en dag förra sommaren (jahopp, då kan jag passa på att gotta mig i solen lite till):