Efter en dag med massor av energi och lek igår hände något underligt. Vaknade på morgonen och såg att Dante kissat på badrumsgolvet. Något som inte hänt sedan han var en liten valp. Konstigt, vi var ju ute innan läggdags. Hämtade sömnigt skurhink och trasa och när jag skulle städa upp såg jag att det var som röda slemhinnor i det. Låg en mörkröd pöl på min yogamatta också. Tog snabbt ut honom och han hade väldigt bråttom ut - gnydde och satte tassarna mot hissdörren. Först kissade han som vanligt och sen kom det blod. Han stannade och droppade blod varannan meter. Fick riktigt ont i magen av att se det.
Fick veterinärtid först 15.15 och sista gången vi var ute innan vi åkte så gick han ihopkrupen som en liten räka. Stackars liten. Förstår inte hur det kunde bli så illa över en natt? Han var precis som vanligt igår, kissade inte mer än vanligt, åt, drack, sprang och hoppade och lekte. Såg inga tecken på att något skulle vara fel.
Tog med ett urinprov och de undersökte prostatan och röntgade och kände igenom honom. Som tur var det inga stenar eller något som såg trasigt ut, men han hade mycket blod och vita blodkroppar i urinen så de trodde att det är någon inflammation eller infektion som slagit till. Vad kunde de inte se än. Han ska nu äta antibiotika och smärtstillande i en vecka. Gick bra att lura i honom tabletterna genom att gömma dem i lite leverpastej.
Blev glad när han åt en skål med mat trots allt idag och jag blandade i lite vatten så att det blev som gryta eller soppa, för att han ska få i sig lite mer vätska.
Är helt slut och svimfärdig nu. Glömde helt bort att äta mitt i allt det här. Var ju inte så dramatiskt egentligen, men man blir orolig när det ser så illa ut. Man känner sig så hjälplös också. Kan ju bara försöka föreställa mig hur det känns att vara mamma eller pappa om ens barn blir dåligt? Måste vara hemskt.
Nu får vi ta det lugnt kommande dagar, gå lite kortare promenader och gå ut fler gånger per dag.
Fick veterinärtid först 15.15 och sista gången vi var ute innan vi åkte så gick han ihopkrupen som en liten räka. Stackars liten. Förstår inte hur det kunde bli så illa över en natt? Han var precis som vanligt igår, kissade inte mer än vanligt, åt, drack, sprang och hoppade och lekte. Såg inga tecken på att något skulle vara fel.
Tog med ett urinprov och de undersökte prostatan och röntgade och kände igenom honom. Som tur var det inga stenar eller något som såg trasigt ut, men han hade mycket blod och vita blodkroppar i urinen så de trodde att det är någon inflammation eller infektion som slagit till. Vad kunde de inte se än. Han ska nu äta antibiotika och smärtstillande i en vecka. Gick bra att lura i honom tabletterna genom att gömma dem i lite leverpastej.
Blev glad när han åt en skål med mat trots allt idag och jag blandade i lite vatten så att det blev som gryta eller soppa, för att han ska få i sig lite mer vätska.
Är helt slut och svimfärdig nu. Glömde helt bort att äta mitt i allt det här. Var ju inte så dramatiskt egentligen, men man blir orolig när det ser så illa ut. Man känner sig så hjälplös också. Kan ju bara försöka föreställa mig hur det känns att vara mamma eller pappa om ens barn blir dåligt? Måste vara hemskt.
Nu får vi ta det lugnt kommande dagar, gå lite kortare promenader och gå ut fler gånger per dag.
men stackars liten, krya på sig! finns inget värre än när det händer något, och sådär oförberett. hoppas det går över fort!
ReplyDeleteTack! Man känner sig så hjälplös när man inte kan fråga vart det gör ont eller vad som är fel. Håller tummarna för att det verkar bättre imorgon.
ReplyDelete